Fortsätt till huvudinnehåll

Utfryst eller inte?

Centerpolitikern och utbildningsnämndens förra ordförande Christina Knutsson tog bladet från munnen i senaste fullmäktigemötet. Hon erkände misstagen men kritiserade politikerkollegerna för att ha fryst ut henne. Inte ett telefonsamtal, inte ett mejl sedan Corren avslöjade skandalen med förvaltningschefen Ingela Appelsveds gynnande av den egna sonens bolag i ett arbetslöshetsprojekt.

Partikollegan och nuvarande gruppledaren Birgitta Gunnarsson förnekar att man fryst ut Christina Knutsson. Hon beklagar Knutssons uppfattning och menar att det är oundvikligt att en ordförande får bära hundhuvudet när något går snett i en nämnd/förvaltning.

Under de år jag jobbade på Corren lärde jag känna Christina Knutsson som en rakryggad, kompetent och debattglad politiker som gärna tog en verbal fight med Jörgen Oskarsson(S). Hon var, ironiskt nog, den borgerliga politiker som bäst fann sig tillrätta i rollen som nämndordförande efter valet 2006, och fick till och med beröm av socialdemokraterna. Men det var förstås innan Appelsveds vurpa med upphandlingen som vände upp och ner på allt.

Nu framstår Christina Knutsson som en solitär i den tre personer starka centergruppen i kommunfullmäktige. Det är tråkigt att 25 års kommunalpolitisk gärning ska sluta på detta sätt. Ett misstag överskuggar allt annat. Man kan fundera lite över de villkor som fritidspolitiker arbetar under.

I Vimmerby tidning läser jag om en kommunalpolitisk skandal av annan dignitet. Oppositionsrådet Jan Henriksson (S) kliver av tåget efter sin medverkan i en alltför vidlyftig avtalspensionering av tre(!) kommunchefer varav en inte ens uppfyllde det åldersmässiga villkoret för pension. Tidigare har två andra ledande politiker, Carl-Axel Centerstig © och Tomas Peterson (M), fått lämna skutan av samma skäl.

I Vimmerbyfallet var det inte någon tidning som grävde fram skandalen utan en trio kompetenta revisorer på PWC i Kalmar.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...