Motsägelsefulla och förvirrande uppgifter kring bin Ladins död. Var han beväpnad eller inte, gjorde han motstånd och vilka är de övriga döda? Hade den amerikanska styrkan order att i första hand gripa eller döda bin Ladin?
Vi ska inte tro att vi får reda på den fulla sanningen genom nyhetsmedia. Det är temat i krigskorrespondenten Philip Knightleys bok från 1977, ”Krigets första offer är sanningen”.
Den här mycket intressanta boken behandlar den västerländska krigsrapporteringen från Krimkriget vid mitten av 1800-talet och fram till våra dagar. Krigsjournalistik kan tjäna många olika syften, och ska man tro författaren så är det inte den fullständiga sanningen som förmedlas till nyhetskonsumenterna.
Journalisterna hindras på många sätt från att rapportera vad som verkligen händer. De stridande makterna vill till exempel inte att deras motståndare ska få veta allt om deras planer eller om hur kriget går, förlusttal och så vidare. Propagandan är ständigt närvarande i krigsrapporteringen.
Censur har genom historien varit mer regel än undantag, och är så fortfarande. De så kallade "inbäddade journalister", som följde med amerikanska förband under Irak-kriget, fick absolut inte rapportera precis vad de ville. Det är viktigt att kontrollera tänkandet hos både de stridande och på hemmafronten.
Det är många år sedan jag läste boken men kom att tänka på den när jag såg onsdagskvällens Rapport. SVT:s korrespondent intervjuade de närmaste grannarna och flera av dem tvivlade på att det var bin Ladin som dödats.
Några spridda noteringar. Björn Eriksson inviger ett trädgårdskafé i helgen. Det känns som att gå tio år bakåt i tiden.
Corren har idag fyra helsidor annonser i Mjölbydelen, en nyöppnad byggmaterialhandel svarar för tre och Svensk Fastighetsförmedling en. Om annonsmarknaden är ett mått på den ekonomiska konjunkturen står tydligen den lokala konjunkturen i topp. Många villakök väntar på ombyggnad.
Kommentarer
Skicka en kommentar