Fortsätt till huvudinnehåll

En chip över Kölen



Golfspelare älskar att skvallra om golfbanors skick och andra golfspelares beteenden. Undertecknad är inget undantag. Därför var jag idel öra när en god vän med många års erfarenhet av norsk golfsport gav följande omdömen om norrmän i allmänhet och golfspelare i synnerhet.
Om den norska statusjakten:
”En gift norrman har följande standardutrustning. En villa i 5-miljonersklassen, en hytte på fjället, en lika dyr båt och två, tre bilar. Och så ska det spelas golf för det är status. Spelar både man och hustru klarar de inte att samåka utan åker i varsin bil till banan även om de ska gå i samma boll.”
Om uppförandet på banan:
”Norrmän saknar självkontroll och disciplin. De vräker ut halvätna korvar och baguetter, bananskal, ölburkar, bollkartonger, äppelskruttar och lite till på fairway. Slag på liten burk borde införas som komplement i sporten”.
Om den norska spelstandarden:
”Av min klubbs 4 200 medlemmar klarar 200 att gå på sitt handicap. De saknar helt självinsikt och sprider bollarna över hela banan. Man måste inse att handicapen ligger fel när man kommer in på 8-9 poäng flera gånger i rad. De gnäller ideligen på banans kondition. Jag fick höra att de ondulerade greenerna var för tröga och till ett KM dressade jag dem ordentligt. Ingen klarade att undvika treputtar.”
Tar du inte i för mycket nu?
”Nej. Detta genomsyrar hela sporten. Kan du namnge en framgångsrik professionell spelare förutom Susanne Petersen? Inte? Tänkte väl det”.
Och allt detta för några droppar Nordsjöoljas skull.
Min egen erfarenhet av norsk golfsport är liten. Sommaren 1997 besökte jag och sonen en niohålsbana utanför Lillehammer. Den låg på fjället och antalet grässtrån var få, men vattenpölarna desto fler.
Jag vill för tydlighetens skull påpeka att dessa omdömen inte gäller svenska golfspelare. De är vänliga, diskreta, renliga, nyktra och ytterst sakliga i sina omdömen om medmänskligheten.
PS
Unionen med Norge upplöstes 1905. Pehr ”Grynet” Gyllenhammar och Volvo ville gå i union med norsk olja på 1970-talet men det sket sig. Tyvärr. Kan inte Norge köpa Saab? En oljeeldad djungeltrumma går väl bra ihop med Nordsjöolja.
DS

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...
Skicka en kommentar
Läs mer

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...
2 kommentarer
Läs mer