Fortsätt till huvudinnehåll

"I hade e halter..."


”Missionärer är exhibitionister. Deras behov av uppmärksamhet är mycket stort.” Så sa min första chefredaktör vid ett tillfälle. Den lilla tidning jag då jobbade på var alltid utsatt för ett konstant tryck av stadens frikyrkoförsamlingar. Pastorerna var envisa påtryckare och då och då gästades församlingarna av missionärer som återvänt till Svedala efter lång tjänstgöring utomlands. Då hörde det till att de lät sig fotograferas i en för landet karaktäristisk utstyrsel vilket naturligtvis skulle införas i den lokala tidningen. På den aktuella bilden poserade missionären i något som såg ut som en cowboyhatt och en poncho. Han hade arbetat i Sydamerika.

Till er andliga uppbyggelse ska jag återge en av mina favorithistorier, berättad av vissångerskan Margretha Kjellberg (på västgötska förstås).
En kvinnlig missionär återvände till hemförsamlingen i Västergötland efter flera decenniers tjänstgöring i Kina. Missionären talade i ett par timmar inför fullsatt auditorium om våld, revolutioner, stort motstånd och naturkatastrofer och intet öga var torrt. Men trägen vinner och efter många motgångar kristnades ett antal hedningar i österlandet. Efter avslutat föredrag uppmanade föredragshållaren till frågor. Efter någon halvminuts tystnad hov en liten gumma på första raden upp sin stämma:

”I hade e halter söster, vart tog ho´ vägen?”

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...
Skicka en kommentar
Läs mer

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...
2 kommentarer
Läs mer