Fortsätt till huvudinnehåll

Mera för golfnördar



På många håll i Golfsverige talas om sviktande medlemsunderlag och sämre ekonomi. Mjölby GK går på tvärs emot utvecklingen. Det kom fram vid torsdagens årsmöte. Fler medlemmar (nettotillskott 47) och ekonomin under kontroll med ökade medlems- och greenfeeintäkter. Vi är åter över 1 000 medlemmar.

Ett kontinuerligt arbete pågår för att förbättra banan. Det största projektet som pågår är en utgrävning av treans damm och en ombyggnad av palissaden så att inte greenen glider ut i dammen. En sådan malör hände på 80-talet innan den nuvarande palissaden byggdes.

Dammrenoveringen gjorde mig nyfiken och jag åkte ut för en okulärbesiktning med kameran i hand. Resultatet ser du i ett par bilder ovan. Det där vita i lermassorna är inga tidiga vitsippor utan bollar. Några är mina. Det är jag alldeles säker på.

Ett orosmoln i horisonten är att Söderköping åter tvekar om medlemskapet i alliansen. Klubbens styrelse anser att många fler alliansmedlemmar åker till Sörping och spelar än tvärtom. Saken ska diskuteras vid årsmötet den 29 november.

Söderköping framstår som en vingelpetter i detta avseende. För två år sedan deklarerade styrelsen att 2010 blir sista året för ett medlemskap i alliansen. Avtalet med Motala, Mjölby, Tranås och Vreta sades upp (ett års uppsägningstid). Men när det var dags för årsmötet 2010 gav medlemmarna styrelsen bakläxa och klubben återkom i alliansens breda famn. Återstår att se vilken falang som vinner på tisdag.

Personligen tycker jag att idén om en klubballians var en lysande idé och som bidragit till vår positiva medlemsutveckling.

Kommentarer

  1. Den som är intresserad av att se hur Söderköpings styrelse resonerar kring alliansen kan gå in på klubbens hemsida. Där redovisas också statistik kring hur besöken fördelar sig på respektive banor.

    /jacob

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...