Fortsätt till huvudinnehåll

Pärlan ligger söder om stan



Är Mjölby centrum fult? Corren ställde frågan igår förmiddag och uppmanade läsarna att rösta på webben. 571 personer röstade och 56 procent svarade ja. Ingen uppmuntrande läsning för stadens mödrar. Jag ska göra ett försök att nyansera bilden. Det finns som bekant många grå nyanser mellan helt vitt och helt svart.

Som exempel på fula ställen nämndes rivningstomten i hörnet Kungsvägen-Magasinsgatan och evighetsprojektet med radhus i kv Lärdomsljuset. Tyvärr är kommunens möjlighet att ingripa mot fastighetsägarna begränsade. Stora torget med det gamla stadshuset skulle kunna vara vackert om man slapp den låga bankbyggnaden. Däremot är gamla Sparbankshuset kanske Mjölbys vackraste byggnad tillsammans med Kanikegården knappt 100 meter västerut.

Corren nämner också att f d OK-Q 8-macken på Kungshöga som ett mindre fint område och det är bara att hålla med. Det är på väg att förslummas.

 Simhallen ligger utmed en vacker promenadväg.

Men det finns ljusglimtar. Stadsparken och Gästisparken är vackra liksom Kungsbron och Burensköldsbron. Promenadstråket söder om Burensköldsbron förbi simhallen har fått en välbehövlig uppsnyggning. Promenaden från Kungsbron norrut mot Egebylund på östra sidan är mysig men kan göras ännu bättre om man röjer träd och buskar så att man får bättre kontakt med vattnet.

Det är centrum som syns och kommenteras men villaområdena Slomarp, Eldslösa och Ryttarhagen skäms inte för sig. Östra stadsdelen (Vasastan) med främst äldre villabebyggelse är lugn och harmonisk med måttlig biltrafik.

Mjölby kan naturligtvis inte mäta sig med Vadstena med dess gamla slott, kyrkor, kloster och medeltida hus med skithus på väggen. Men tro mig, efter tio år som Vadstenabo hinner man tröttna även på sådana arkitektoniska rariteter.

Jag har sparat det bästa i Mjölby till sist. Några kilometer söder om stan utmed Rv 32 ligger Miskarps golfbana. Det, mina damer och herrar, är en pärla.

 Vackraste platsen i Mjölby. Alla kategorier.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...