Överskottsinformation i golfenkät

Golfen har ändrat karaktär under de 40 år jag spelat. Ta det här med greenfeespel. För ett antal år sedan sökte man upp en klubb, skrev in sig i boken, betalade avgiften i ett hål i väggen och fäste en gul papplapp i bagen för att visa att man hade gjort rätt för sig. Sedan spelade man sin runda och de enda som orkade lyssnade på hur många missade kortputtar man hade var fru och barn. Lunchen klarades av med medhavd matsäck.

Idag är det annorlunda. Man möts av en bemannad reception, din starttid är bokat i förväg via hemdatorn och en golfvärd svarar på dina frågor och önskemål. Restaurangen har fulla rättigheter. Golfklubben har blivit en turistanläggning.

Till nymodigheterna hör också att greenfeespelare ska besvara en enkät därhemma dagen efter. Frågeformuläret är synnerligen detaljerat med 20 frågor om allt från banans skick, bemötandet i receptionen, utbudet i restaurangen ner till bredden på toapapperet. Ja, det sista var en överdrift men säger något om detaljnivån. Det finns också utrymme att formulera ett eget betyg.

Jag fyllde i ett sådant formulär efter besök på min gamla hemmaklubb Vadstena GK i söndags. Även andra klubbar använder sig av samma dataformulär och jag har besvarat flera stycken från Vreta Kloster.

Vad jag inte begriper är vad klubbarna ska göra av all denna information och vad det leder till? Inte bygger väl VGK om banan för att Jacobsson i Mjölby ogillar dammen på tian och det smala utslaget på tolvan. Inte heller kan klubbledningen göra något åt den sylvassa, kyliga, sydvästliga vind som plågade oss.

När jag fyllde i enkäten flög f-n i mig och jag funderade på att klaga över att restaurangen saknade min favorit single malt men jag avstod. Ingen tror att jag dricker whisky till en hamburgertallrik mitt på blanka söndagseftermiddagen. Och det gör jag inte heller.

Vadstena får genomgående högt betyg. Den ondulerade övningsgreenen är läcker.

Vadstena kan räkna med ett nytt besök nästa säsong med eller utan enkät. En sak slår mig vid skrivandet av dessa rader. När går VGK med i alliansen?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

Läs mer

En gravsten i Vadstena

I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

Läs mer

Med Jacob vid tangentbordet

Leta i den här bloggen