Fortsätt till huvudinnehåll

Att presentera en nyhet



En nyhet kan presenteras på olika sätt. Svenska Dagbladet lägger ner sin sportredaktion är utgångspunkten för denna betraktelse. Jag läste nyheten först på text-TV i torsdags kväll. En kort text som talade om att tidningen ska köpa in de tjänsterna utifrån. Hur man kan spara pengar på en sådan manöver talas det inget om.

Dagens Nyheters nätupplaga hade den på väl synlig plats på förstasidan. Innehållet i texten var detsamma som i TT-telegrammet men något utförligare.

I Svenskan får man leta en stund innan rubriken dyker upp längst ner på sidan. Större delen av artikeln handlar om hur bra tidningen blir efter att man sparkat 40 medarbetare. Först i slutet av texten nästan i förbigående kommer uppgiften om sportredaktionen. Jämför med TT:s och DN:s nyhetsbedömning.

– Vår bedömning är att vi med detta stärker den digitala kraften och fokuserar på kärnverksamheten, nödvändigt för att kunna leverera kvalitetsjournalistik i samtliga kanaler även framöver, säger Lena K Samuelsson, som är chefredaktör.

Rätt mycket företagsekonomiskt snömos (corporate bullshit) i den förklaringen. Ungefär av samma slag som när industri- eller konsultföretag presenterar sina nedskärningar. Enligt DN har Svenskans ägare Schibsted gott om pengar men amerikanska investerare kräver högre avkastning.

Varför sportredaktionen drabbas hårdast finns ingen förklaring till. Kanske är det så att tidningens läsare föredrar ekonominyheter framför nyheter om Zlatans lön i PSG eller senaste konflikten i NHL?

Greppet med sportredaktionen är inte nytt. I Gävle har både Gefle Dagblad och Arbetarbladet en gemensam sportredaktion kallad Gävle Nyhetsbyrå sedan några år.
Dagspressen står inför en omvandling även på det lokala planet. Ingen inbillar mig att NTM:s köp av Motala Tidning den första oktober går obemärkt förbi.

Kvällens dryck blir gravöl.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...