Fortsätt till huvudinnehåll

Frisk luft och gott kamratskap



-      Du spelar golf va?

-     Ja, hurså?

Scenen är ett 60-årskalas. En sån där tillställning där man träffar bekanta, bekantas bekanta och obekanta. Har man tur serveras smörgåstårta till lättölen. Förhoppningsvis har varje gäst en relation till födelsedagsbarnet. Frågeställaren bär en mörkblå kostym av god kvalitet och en guldklocka på armen.

-      Varför spelar du?

- Frisk luft och gott kamratskap. Nån enstaka gång träffar jag bollen också.

-      Är det dyrt?

-      Va?

-      Golfen.

-      Jag betalar 4 500 kr om året. En gång i tiden betalade jag en insats också. Utslaget på antal spelade timmar blir inte timkostnaden så hög. Billigare än bowling.

-      Insats?

-      Ja, till banans byggande. Vi golfare räknar inte med att någon annan betalar för vår hobby. Har du en aning om vad en kommunal ishall kostar i drift?

Motfrågan noteras inte. Konversatören har fått upp vittringen och maler på.

-      Men utrustningen är väl dyr?

-      Allt efter tycke, råd och smak. Somliga byter klubbor varje år. Andra behåller sin utrustning i tiotals år. Mina klubbor kostar cirka 7 000 kr.

Jag märker att jag blir alltmer detaljerad i mitt försvar. Samtidigt stiger temperaturen inom mig trots att han inte sagt ett ord om moderatbandy. Men jag kan inte avgöra om han ogillar sporten eller är intresserad. Men jag går till motattack.

-      Avkräver du varje gäst en sån här socioekonomisk utredning om deras fritidssysselsättningar? Han den senige, solbrände torparen där borta, som hugger för sig av smörgåstårtan, har du förhört honom om kostnaden och finansieringen av den nya åkgräsklipparen och omläggningen av taket?

-      Och Nilsson på bokföringsbyrån seglar en Hallberg Rassy. Hur har han råd? Svarta pengar? Änkan Hallström har just köpt en ny älgstudsare till höstens jakt. 15 000 för fem dagars jakt. Hon borde sättas under förmyndare. Hennes kök behöver nya trasmattor.

Sarkasmer är bortkastade på min nya vän men han tar ofrivilligt ett halvt steg tillbaka, tittar ner på sin tomma tallrik, mumlar något om påfyllning av tårtan och ursäktar sig.

Han återvänder inte. Och jag återgår till min ingrodda vana att konversera med väggen. Nytapetserat förresten. Vad kostade det?

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...
Skicka en kommentar
Läs mer

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...
2 kommentarer
Läs mer