Av någon anledning
har jag ett förråd av anekdoter i bakhuvudet. Min son tycker det är tröttsamt
och brukar pika mig för det. Men jag tar tjuren vid hornen och berättar den här
i alla fall.
En god vän var under sin studietid i Dalarna inackorderad
hos en äldre, religiös kvinna. Det mesta gick bra men min kompis märkte att
kvinnan snokade i hans byrålådor. Vad hon sökte var okänt, kanske misstänkte
hon kontraband i form av cigarretter eller sprit gömt bland strumpor och
kalsonger eller var bara nyfiken i största allmänhet. Min vän grubblade länge
på hur han skulle lösa problemet och till sist kom han på en lösning. Han skrev
en stor lapp med texten GUD SER DIG, KÄRRINGJÄVEL och placerade i översta
lådan. De ovälkomna besöken upphörde och parterna behöll en korrekt attityd
till varandra. En diplomatisk lösning på ett problem som inte kunde lösas med
konfrontation.
Jag har också gjort bekantskap med inackorderingstanter.
Under min andra sommar som feriejobbare på Brandförsäkringsverket i Stockholm
var jag inneboende hos en äldre släkting i Farsta. Och där åkte jag ut på
öronen efter bara tre veckor på grund av en bagatell. Jag var beredd att åka
hem till Motala igen men fick bo hemma hos en äldre manlig arbetskamrat. Och
det var som vi säger på östgötska; ”mycke oeoligare.”
Efter samtal med andra släktingar förstod jag att min
hyresvärdinna hade psykiska problem. Vilket inte var så lätt för en 17-åring
att begripa eller hantera.
Nej, verkligen inte. Vad synd att du inte fick veta det innan. Men sånt pratade man väl inte om, antar jag.
SvaraRaderaNej, det var ingen som upplyste mig om det. Det gällde att hastigt och lustigt hitta en lösning när jag fick ett sommarjobb genom arbetsförmedlingens försorg(!). Det var de vanliga förmaningarna om att sköta sig o s v. Det var en kusin på mammas sida och farsan tyckte det var roligt att retas med morsan om detta. Min brott bestod i att jag en kväll bjudit hem min äldre syster och hennes fästman på kaffe. En bagatell som sagt.
SvaraRadera/Aj