Fortsätt till huvudinnehåll

Begåvade unga män vid mjölkpallen



Ett fotbollsmästerskap spelas i landet och alla sociala medier går bananas. Twitter och Facebook översvämmas av sexistiska kommentarer och påståenden om att tjejer inte kan spela fotboll. De numera politiskt korrekta sportjournalisterna förfasar sig och skriver långa krönikor om fenomenet. Vad är det att bry sig om? Sverige har alltid haft unga, begåvade män som hållit hov vid mjölkpallar och grillkiosker. Fast nu har de begåvats med datorer och smarta mobiler och når fler än de närmaste kompisarna och kossorna på ängen.

Jag har sett två och en halv matcher och TV 4:s kommentatorer blir jag inte klok på. De är lika mycket marknadsförare som sportjournalister. De har synpunkter på hur värdstäderna dekoreras med flaggor inför matcherna och publiksiffrorna som i regel är för låga. Det nybyggda Linköpings Arena är fantastisk och gräsmattan superb. England-Spanien sågs av 5 000 åskådare vilket annonserades ut med triumfatoriska trumpetstötar. Daniel Kristiansson var nästan lika upphetsad av publiksiffran som av Spaniens segermål på övertid. Är det någon sorts medborgerlig plikt att gå på fotboll?

Nu till det sportsliga. Sveriges match mot Danmark var inte dålig. Danmark väl så bra men Sverige kan inte kosta på sig lyxen att bränna straffar för då vinner man inga mästerskap. Frankrike såg stabilt ut och går säkert långt. Den osannolika avslutningen med tre mål på slutet var riktigt kul och Spaniens vinst mot England välförtjänt. Veronica Busqueta spelade fotboll som Iniesta och har varit bäst hittills. Jag hoppas Spanien går vidare till kvartsfinal men har kanske lite för dåligt försvar för att gå hela vägen.

Fortsättningen? Sverige återställer förhoppningsvis ordningen genom att slå Finland med några måls övervikt i kväll. Men om inte Sverige överlever en kvartsfinal hamnar Pia Sundhages gloria på sned och fortsättningen av turneringen hamnar i ett massmedialt tomrum. Det kan inte ens TV 4:s propagandamaskin ändra på.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.