Begåvade unga män vid mjölkpallen

Ett fotbollsmästerskap spelas i landet och alla sociala medier går bananas. Twitter och Facebook översvämmas av sexistiska kommentarer och påståenden om att tjejer inte kan spela fotboll. De numera politiskt korrekta sportjournalisterna förfasar sig och skriver långa krönikor om fenomenet. Vad är det att bry sig om? Sverige har alltid haft unga, begåvade män som hållit hov vid mjölkpallar och grillkiosker. Fast nu har de begåvats med datorer och smarta mobiler och når fler än de närmaste kompisarna och kossorna på ängen.

Jag har sett två och en halv matcher och TV 4:s kommentatorer blir jag inte klok på. De är lika mycket marknadsförare som sportjournalister. De har synpunkter på hur värdstäderna dekoreras med flaggor inför matcherna och publiksiffrorna som i regel är för låga. Det nybyggda Linköpings Arena är fantastisk och gräsmattan superb. England-Spanien sågs av 5 000 åskådare vilket annonserades ut med triumfatoriska trumpetstötar. Daniel Kristiansson var nästan lika upphetsad av publiksiffran som av Spaniens segermål på övertid. Är det någon sorts medborgerlig plikt att gå på fotboll?

Nu till det sportsliga. Sveriges match mot Danmark var inte dålig. Danmark väl så bra men Sverige kan inte kosta på sig lyxen att bränna straffar för då vinner man inga mästerskap. Frankrike såg stabilt ut och går säkert långt. Den osannolika avslutningen med tre mål på slutet var riktigt kul och Spaniens vinst mot England välförtjänt. Veronica Busqueta spelade fotboll som Iniesta och har varit bäst hittills. Jag hoppas Spanien går vidare till kvartsfinal men har kanske lite för dåligt försvar för att gå hela vägen.

Fortsättningen? Sverige återställer förhoppningsvis ordningen genom att slå Finland med några måls övervikt i kväll. Men om inte Sverige överlever en kvartsfinal hamnar Pia Sundhages gloria på sned och fortsättningen av turneringen hamnar i ett massmedialt tomrum. Det kan inte ens TV 4:s propagandamaskin ändra på.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

Läs mer

En gravsten i Vadstena

I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

Läs mer

Med Jacob vid tangentbordet

Leta i den här bloggen