Fortsätt till huvudinnehåll

Grattis Mjölby GK 30 år





En blåsig och mulen oktobermorgon 1984 stod Stefan Svärdell, banarkitekten Åke Persson och undertecknad och beskådade hur Guldgrävarn Karlssons maskiner satte skoporna i backen på det område som idag är fyrans green. Äntligen var arbetet med bygget av niohålsbanan igång.

Jag var officiellt där för Correns räkning och efteråt firade vi byggstarten med en fika på Hargéns konditori. Den vanligtvis så glade och talföre Stefan var ovanligt tyst. Kanske funderade han på vad vi hade gett oss in på?

Jag har nämnt det tidigare och nämner det gärna igen. Utan Stefans energi, framåtanda och kontaktnät hade inte banan funnits idag. Frid över hans minne Han var givetvis inte ensam om att dra lasset, det fanns också andra som gjorde storartade insatser i inledningsskedet. Jag avstår från att nämna några namn annars riskerar jag att missa någon.

Ni ska veta att när en golfbana byggs dyker det upp många belackare i buskarna. Fördomsfulla människor som ogillar sporten och gör sitt bästa för att lägga hinder i vägen. Flera problem löstes året innan maskinerna mullrade ut på åkern denna oktoberdag. Bland annat skulle en arrendetvist lösas med en lantbrukare och där krävdes förhandlingsinsatser av advokat Bo Berglund för att nå en uppgörelse. 1986 stod de första nio hålen klara och vi tackade Vadstena GK för dess beredvillighet att låta oss spela på Hagalund de första säsongerna.


Golfboomen var oerhört stark i slutet av 1980-talet, kommunen var med på noterna och ganska snart slöts ett arrendeavtal om det skogsområde som idag hyser de nio sista hållen. Utbyggnaden till 18 hål kom som ett brev på posten och 1989 var det arbetet klart. Förre världsmästaren Ingo Johansson förgyllde invigningen en vacker sommarsöndag och flera åskådare noterade med förvåning hans oortodoxa swing. Inte lika effektiv som högerkroken en gång i tiden.

De gångna 30 åren har inneburit både med- och motgångar och riktigt illa ute var vi i mitten av 90-talet när kassan sinade på allvar. En ny styrelse tog vid med Sören Andersson som ordförande och Arne Anstérus som ekonomiansvarig och tack vare hårt och oegennyttigt arbete vändes den ekonomiska nedgången. Det var många obekväma men ekonomiskt nödvändiga beslut som följde de närmaste åren.

Sportsligt bjöd 90-talet och början på 2000-talet på stora framgångar med unga spelare som blev både proffs och landslagsmän. Johanna Westerberg (Johansson idag), Gustav Adell, Robert Svensson, Fredrik Andersson, Andreas Andersson, Jacob Furland och Emil Andersson (hoppas jag inte glömde någon) tränade hårt och gjorde Miskarp till sin egen fritidsgård med träning även på fredags- och lördagskvällar. Hoppas att instruktörerna Fredrik och Magnus Carlsson kan få fram ännu en kull med liknande kvaliteter.

Banan har förbättrats steg för steg med små medel och stora ideella insatser av medlemmarna. Vem hade kunnat drömma om så här snabba och jämna greener för tio år sedan? Golfveckan i mitten av juli har utvecklats till en riktig succé med mellan 900-1000 starter de senaste åren. Omvandlingen från reverser till spelrätter sköttes mycket smidigt och till medlemmarnas belåtenhet.

Jubileumsfirandet är koncentrerat till golfveckan vilken startar söndag 14 juli. Jag har varit med nästan alla år men av familjeskäl kan jag inte delta denna gång. Jag gratulerar klubben till de 30 åren och tror att det finns goda förutsättningar för en lyckad framtid. Jag tackar den nuvarande styrelsen med Per Borthen i spetsen för dess ambitiösa och framsynta arbete att utveckla sporten och vår anläggning.

Och till er som spelar kommande vecka: lycka till med utslagen på 18:e. Det kan löna sig.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.