Fortsätt till huvudinnehåll

Grattis Mjölby GK 30 år





En blåsig och mulen oktobermorgon 1984 stod Stefan Svärdell, banarkitekten Åke Persson och undertecknad och beskådade hur Guldgrävarn Karlssons maskiner satte skoporna i backen på det område som idag är fyrans green. Äntligen var arbetet med bygget av niohålsbanan igång.

Jag var officiellt där för Correns räkning och efteråt firade vi byggstarten med en fika på Hargéns konditori. Den vanligtvis så glade och talföre Stefan var ovanligt tyst. Kanske funderade han på vad vi hade gett oss in på?

Jag har nämnt det tidigare och nämner det gärna igen. Utan Stefans energi, framåtanda och kontaktnät hade inte banan funnits idag. Frid över hans minne Han var givetvis inte ensam om att dra lasset, det fanns också andra som gjorde storartade insatser i inledningsskedet. Jag avstår från att nämna några namn annars riskerar jag att missa någon.

Ni ska veta att när en golfbana byggs dyker det upp många belackare i buskarna. Fördomsfulla människor som ogillar sporten och gör sitt bästa för att lägga hinder i vägen. Flera problem löstes året innan maskinerna mullrade ut på åkern denna oktoberdag. Bland annat skulle en arrendetvist lösas med en lantbrukare och där krävdes förhandlingsinsatser av advokat Bo Berglund för att nå en uppgörelse. 1986 stod de första nio hålen klara och vi tackade Vadstena GK för dess beredvillighet att låta oss spela på Hagalund de första säsongerna.


Golfboomen var oerhört stark i slutet av 1980-talet, kommunen var med på noterna och ganska snart slöts ett arrendeavtal om det skogsområde som idag hyser de nio sista hållen. Utbyggnaden till 18 hål kom som ett brev på posten och 1989 var det arbetet klart. Förre världsmästaren Ingo Johansson förgyllde invigningen en vacker sommarsöndag och flera åskådare noterade med förvåning hans oortodoxa swing. Inte lika effektiv som högerkroken en gång i tiden.

De gångna 30 åren har inneburit både med- och motgångar och riktigt illa ute var vi i mitten av 90-talet när kassan sinade på allvar. En ny styrelse tog vid med Sören Andersson som ordförande och Arne Anstérus som ekonomiansvarig och tack vare hårt och oegennyttigt arbete vändes den ekonomiska nedgången. Det var många obekväma men ekonomiskt nödvändiga beslut som följde de närmaste åren.

Sportsligt bjöd 90-talet och början på 2000-talet på stora framgångar med unga spelare som blev både proffs och landslagsmän. Johanna Westerberg (Johansson idag), Gustav Adell, Robert Svensson, Fredrik Andersson, Andreas Andersson, Jacob Furland och Emil Andersson (hoppas jag inte glömde någon) tränade hårt och gjorde Miskarp till sin egen fritidsgård med träning även på fredags- och lördagskvällar. Hoppas att instruktörerna Fredrik och Magnus Carlsson kan få fram ännu en kull med liknande kvaliteter.

Banan har förbättrats steg för steg med små medel och stora ideella insatser av medlemmarna. Vem hade kunnat drömma om så här snabba och jämna greener för tio år sedan? Golfveckan i mitten av juli har utvecklats till en riktig succé med mellan 900-1000 starter de senaste åren. Omvandlingen från reverser till spelrätter sköttes mycket smidigt och till medlemmarnas belåtenhet.

Jubileumsfirandet är koncentrerat till golfveckan vilken startar söndag 14 juli. Jag har varit med nästan alla år men av familjeskäl kan jag inte delta denna gång. Jag gratulerar klubben till de 30 åren och tror att det finns goda förutsättningar för en lyckad framtid. Jag tackar den nuvarande styrelsen med Per Borthen i spetsen för dess ambitiösa och framsynta arbete att utveckla sporten och vår anläggning.

Och till er som spelar kommande vecka: lycka till med utslagen på 18:e. Det kan löna sig.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...