Fortsätt till huvudinnehåll

Skummet yr om stäven





I hällande åskregn styr jag bilen österut. Dags att sortera intrycken av en några dagar lång resa i Göteborg och norra Bohuslän. Bredvid mig i framsätet ligger ett färskt exemplar av Göteborgs-Posten. Lena Mossberg, professor i turism och marknadsföring vid handelshögskolan, kommer till tals i en stort uppslagen intervju.

Eftersom det är GP så ser man på ämnet ur ett göteborgskt perspektiv. Hon sticker hål på den ibland självgoda inställningen att Göteborg är en turistmagnet. I varje fall inte i ett internationellt perspektiv. ”Om man frågar ute i Europa vart folk åker hamnar inte Göteborg överst på listan. Då kanske man säger Paris, London eller New York. Man åker till Göteborg av en anledning, mycket på grund av evenemangen”. Då förmodar jag att professorn syftar på Gothia Cup, Partille Cup eller Halvmaran.

Sedan några år jobbar Lena Mossberg med det som inom marknadsföring kallas storytelling, att sälja något med en historia. Något som har fullkomligt exploderat de senaste åren. Mossberg pekar ut skaldjuren; hummer, ostron, krabba och kräftor som unika för västkusten. Här finns goda historier att berätta om havet, fiske, traditioner och ritualer.

Mossberg säger en klok sak: ”De allra flesta upplevelserna är svåra att boka. De kommer av sig själva, en häftig stund när man inte vill vara någon annanstans på jorden”. Sådana stunder söker hon själv på solvarma klippor i Bohuslän. Om universitet legat i Motala hade professorn naturligtvis sagt solvarm sand i Varamon.


Att fiske och skaldjurstraditionen är djupt rotade kan jag bekräfta efter att ha någon dag tidigare ha besökt släktingar i Skönhamn i trakten av Grebbestad. Var och varannan i byn återvänder med fiskeredskap eller badkläder i nävarna sent på eftermiddagen. Till kvällen äter vi krabba och kräftor på verandan. Som tilltugg serveras stekt, kall makrill. Om vi gästat ett hem norr om Dalälven hade vi säkert fått älgkött.

Ola, som är entreprenör i livsmedelsbranschen med marknadsföring av tångknäcke, berättar att han tidigare under dagen lånat ut båten till två forskare vid Göteborgs universitet som deltar i ett femårigt forskningsprojekt om ostron. De undersöker förutsättningarna för odling av svenska ostron på kommersiell basis.

Vi sticker ut ett par timmar på fjorden och kan självfallet inte låta bli att kolla innehållet i ett par krabbtinor. Bom denna gång. Men vad gör det när granitklipporna glöder i solen, det är 22 grader varmt och en sydlig bris svalkar? Skummet yr om stäven när vi vänder upp mot vinden. Den inre farleden förbi Skönhamn bjuder på en kavalkad av läckra fritidsbåtar; stora och små, snabba och långsamma. Påfallande många har norsk flagg.

Men vi vill vi svenskar egentligen dela med oss av allt det vackra i vår natur under några sommarmånader? Svaret är inte självklart ja. Många i norra Bohuslän irriteras över invasionen av norrmän som driver upp huspriserna, belägrar varje parkeringsplats utanför systemet i Strömstad och är stöddiga och högljudda i största allmänhet. Ungefär som vi svenskar retat oss på tyskar på Gran Canaria och Mallorca under många år.

Som ingrodd östgöte funderar jag över begreppet storytelling. Det är väl sånt som Vadstena har sysslat med i över 20 år? Engagerat någon skäggig gubbe som spelat Gustav Vasa och skrämt livet ur lagom nyktra konferensbesökare vid nattliga besök på slottet.

Fast det är svårare att hitta någon storytelling om min nuvarande hemort, Mjölby. Berätta något rafflande, intressant och dramatiskt om trucktillverkning på BT, jordbruksmaskiner på Väderstad-Verken eller den jubilerande golfklubben på Miskarp. Jag röstar på sista alternativet.

Som vanligt.

Dagens produktplacering: http://www.tangbrod.se/




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...