Fortsätt till huvudinnehåll

Skummet yr om stäven





I hällande åskregn styr jag bilen österut. Dags att sortera intrycken av en några dagar lång resa i Göteborg och norra Bohuslän. Bredvid mig i framsätet ligger ett färskt exemplar av Göteborgs-Posten. Lena Mossberg, professor i turism och marknadsföring vid handelshögskolan, kommer till tals i en stort uppslagen intervju.

Eftersom det är GP så ser man på ämnet ur ett göteborgskt perspektiv. Hon sticker hål på den ibland självgoda inställningen att Göteborg är en turistmagnet. I varje fall inte i ett internationellt perspektiv. ”Om man frågar ute i Europa vart folk åker hamnar inte Göteborg överst på listan. Då kanske man säger Paris, London eller New York. Man åker till Göteborg av en anledning, mycket på grund av evenemangen”. Då förmodar jag att professorn syftar på Gothia Cup, Partille Cup eller Halvmaran.

Sedan några år jobbar Lena Mossberg med det som inom marknadsföring kallas storytelling, att sälja något med en historia. Något som har fullkomligt exploderat de senaste åren. Mossberg pekar ut skaldjuren; hummer, ostron, krabba och kräftor som unika för västkusten. Här finns goda historier att berätta om havet, fiske, traditioner och ritualer.

Mossberg säger en klok sak: ”De allra flesta upplevelserna är svåra att boka. De kommer av sig själva, en häftig stund när man inte vill vara någon annanstans på jorden”. Sådana stunder söker hon själv på solvarma klippor i Bohuslän. Om universitet legat i Motala hade professorn naturligtvis sagt solvarm sand i Varamon.


Att fiske och skaldjurstraditionen är djupt rotade kan jag bekräfta efter att ha någon dag tidigare ha besökt släktingar i Skönhamn i trakten av Grebbestad. Var och varannan i byn återvänder med fiskeredskap eller badkläder i nävarna sent på eftermiddagen. Till kvällen äter vi krabba och kräftor på verandan. Som tilltugg serveras stekt, kall makrill. Om vi gästat ett hem norr om Dalälven hade vi säkert fått älgkött.

Ola, som är entreprenör i livsmedelsbranschen med marknadsföring av tångknäcke, berättar att han tidigare under dagen lånat ut båten till två forskare vid Göteborgs universitet som deltar i ett femårigt forskningsprojekt om ostron. De undersöker förutsättningarna för odling av svenska ostron på kommersiell basis.

Vi sticker ut ett par timmar på fjorden och kan självfallet inte låta bli att kolla innehållet i ett par krabbtinor. Bom denna gång. Men vad gör det när granitklipporna glöder i solen, det är 22 grader varmt och en sydlig bris svalkar? Skummet yr om stäven när vi vänder upp mot vinden. Den inre farleden förbi Skönhamn bjuder på en kavalkad av läckra fritidsbåtar; stora och små, snabba och långsamma. Påfallande många har norsk flagg.

Men vi vill vi svenskar egentligen dela med oss av allt det vackra i vår natur under några sommarmånader? Svaret är inte självklart ja. Många i norra Bohuslän irriteras över invasionen av norrmän som driver upp huspriserna, belägrar varje parkeringsplats utanför systemet i Strömstad och är stöddiga och högljudda i största allmänhet. Ungefär som vi svenskar retat oss på tyskar på Gran Canaria och Mallorca under många år.

Som ingrodd östgöte funderar jag över begreppet storytelling. Det är väl sånt som Vadstena har sysslat med i över 20 år? Engagerat någon skäggig gubbe som spelat Gustav Vasa och skrämt livet ur lagom nyktra konferensbesökare vid nattliga besök på slottet.

Fast det är svårare att hitta någon storytelling om min nuvarande hemort, Mjölby. Berätta något rafflande, intressant och dramatiskt om trucktillverkning på BT, jordbruksmaskiner på Väderstad-Verken eller den jubilerande golfklubben på Miskarp. Jag röstar på sista alternativet.

Som vanligt.

Dagens produktplacering: http://www.tangbrod.se/




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.