Fortsätt till huvudinnehåll

En stridis i rundkrage





Svenska Kyrkan liknar alltmer vilken profan organisation som helst. Det är inte andliga frågor som dominerar dagordningen utan ekonomi, centralisering, organisation och fastighetsunderhåll.

Correns Mjölbyredaktion brukar ge kyrkans chefer stort utrymme och i dagens tidning är turen kommen till Fredrik Lennman, nyutnämnd kyrkoherde för det nya storpastoratet Folkungabygden som omfattar församlingar i kommunerna Mjölby, Boxholm och Ödeshög. En sorts vice biskop om ni så vill eller överste själasörjare för 30 000 personer. Är det inte så det brukar låta när Volvo AB eller Scania presenterar en ny koncernchef? Så och så många underställda. Fast med den skillnaden att merparten av de 30 000 undersåtarna bryr sig inte.

Men det var inte för att lufta den grå kostymen som Lennman klev av tåget i Mjölby. Hans ärende var att titta på nya kontorslokaler för den nya ledningen. Pastorsexpeditionen i församlingshemmet är uteslutna för inte kan en vice biskop fraternisera med kyrkans fotfolk. Bland hans tunga meriter nämns hans erfarenheter av att slå samman tio församlingar till en, i Åkerbo församling söder om Linköping.

Fredrik Lennman får ett helikopterperspektiv och ska fördela pengar där behoven finns säger han till Corren. Där aktiviteten är som störst skickas pengarna. Där motsatsen råder hamnar inga pengar alls. Kyrkans många förtroendevalda nämner han inte överhuvudtaget. Är inte dessa en del av beslutsprocessen också?

I intervjun antyder Lennman att det finns för många administratörer i organisationen. Det behövs rationaliseringsvinster för att kunna lägga krut på kärnverksamheten. Betyder det i klarspråk att församlingskontorister får byta tryggheten mellan pastorsexpeditionens väggar mot upplyftande besök på arbetsförmedlingen?

Språkbruket ”krut på kärnverksamheten” är kanske inte så överraskande med tanke på att Fredrik Lennman har ytterligare en likhet med en verkställande direktör eller organisationskonsult. Han är nämligen reservofficer. Inte fältpräst utan han var vice plutonchef i FN-styrkan på Cypern.

”Den ledarskapsutbildning jag fick i det militära var väldigt tuff och hård och den har jag haft mycket hjälp av som arbetsledare i kyrkan”, lyder ett citat i texten.

Oj då. En stridis i rundkrage. Undrar om den nuvarande kanslipersonalen i Åkerbo har uppställning på morgnarna?

En fråga slår mig när jag läser intervjun. När så många församlingar slås samman till ett stort pastorat kommer då kyrkoskatten att utjämnas till samma för alla församlingarna?


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.