Fortsätt till huvudinnehåll

Varför gnäller Lindvall?



Idrott och politik hör ihop. Kom inte och påstå något annat. Som nu när byggmästare Cocossa vill gräva ett sju miljoner stort hål i Linköpings budget för anläggandet av en parkeringsplats vid Linköping Arena.

Kommunstyrelsens ordförande Paul Lindvall(M) är enligt Corren mäkta irriterad över den senkomna fakturan och ägnade en stor del av gårdagen att diskutera frågan med kommunens byggfolk och jurister. Hans uppfattning är att Botrygg inte har saklig grund för kravet.

Det är lätt att se detta som en match mellan två viljestarka herrar och inte två organisationer. Men vad gnäller Lindvall för? Cocossa är inte känd som den affärsman som godtar motpartens synpunkter rakt av, oavsett vem som sitter på andra sidan bordet. Tillhör inte Lindvall ett parti som gillar kaxiga entreprenörer? Eller gäller de känslorna bara vart fjärde år och inte i den kommunala vardagen?

De följande förhandlingarna lär väl knappast underlättas av att Lindvall offentligt recenserar Cocossa i tidningen och indirekt målar ut honom som en Krångel-Pelle. ”Det har varit ovanligt trassligt att ha Botrygg som motpart i olika frågor”.

Mycket talar för att denna tvist avgörs i en miljö där domaren inte bär pastellfärgad, kortärmad skjorta utan kostym och slips. Till glädje för alla juristers svällande bankkonton.

Linköping och Norrköping konkurrerar alltid. Ingen infödd östgöte tror riktigt på att kommunerna slagit sina påsar samman i Fjärde glesbygdsregionen eller vad det nu heter. Correns ledarsida är idag ofin nog att påpeka att Linköping slår Norrköping med 1-0 i fotbolls-EM.  Medan arrangemanget verkligen satt sin prägel på residensstaden med höga publiksiffror och spännande matcher har det gått nästan oförmärkt förbi i Norrköping.

Varför är det så? Ledarskribenten har en förklaring som också jag kan köpa. Linköping har ett duktigt damfotbollslag medan Norrköping har sitt IFK med allt vad det innebär av traditioner och stora framgångar i många decennier.  Fotbollsvännerna i Norrköping har nog mest svurit åt att EM tvingat IFK till tre raka bortamatcher. Eller så är förklaringen  att Norrköpings kommunalråd Lars Stjernkvist håller på Sleipner. Bara en sån sak.

Nu från länets kolosser till en av de minsta kommunerna i västra delen av länet. För två år sedan utropade en naiv reporter i Östnytt att nu är vindkraftsdiskussionerna i Ödeshög över för nu har fullmäktige antagit en vindkraftsplan. Den reportern vet inget som Ödeshögs politik eller sociala förhållanden skrev jag då. För i ”bynn” fortsätter alltid diskussionerna mellan partierna, inom partierna och med länsstyrelsen. Förvaltningsdomstolarna behandlar också olika överklaganden.

Det senaste utspelet är att Bengt Reifelton (skönt namn) anmält miljöchefen Torgil Slatte och tre ledamöter i tekniska nämnden till JO. Reifelton har väntat i fyra år på nämndens beslut om hans ansökan att bygga sex vindkraftverk i Järnstad norr om tätorten. Reifelton anser att nämnden ägnar sig åt maktmissbruk.

För en utomstående tycks hans krav rimliga. Fyra år är en lång tid.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...