Fortsätt till huvudinnehåll

Varför gnäller Lindvall?



Idrott och politik hör ihop. Kom inte och påstå något annat. Som nu när byggmästare Cocossa vill gräva ett sju miljoner stort hål i Linköpings budget för anläggandet av en parkeringsplats vid Linköping Arena.

Kommunstyrelsens ordförande Paul Lindvall(M) är enligt Corren mäkta irriterad över den senkomna fakturan och ägnade en stor del av gårdagen att diskutera frågan med kommunens byggfolk och jurister. Hans uppfattning är att Botrygg inte har saklig grund för kravet.

Det är lätt att se detta som en match mellan två viljestarka herrar och inte två organisationer. Men vad gnäller Lindvall för? Cocossa är inte känd som den affärsman som godtar motpartens synpunkter rakt av, oavsett vem som sitter på andra sidan bordet. Tillhör inte Lindvall ett parti som gillar kaxiga entreprenörer? Eller gäller de känslorna bara vart fjärde år och inte i den kommunala vardagen?

De följande förhandlingarna lär väl knappast underlättas av att Lindvall offentligt recenserar Cocossa i tidningen och indirekt målar ut honom som en Krångel-Pelle. ”Det har varit ovanligt trassligt att ha Botrygg som motpart i olika frågor”.

Mycket talar för att denna tvist avgörs i en miljö där domaren inte bär pastellfärgad, kortärmad skjorta utan kostym och slips. Till glädje för alla juristers svällande bankkonton.

Linköping och Norrköping konkurrerar alltid. Ingen infödd östgöte tror riktigt på att kommunerna slagit sina påsar samman i Fjärde glesbygdsregionen eller vad det nu heter. Correns ledarsida är idag ofin nog att påpeka att Linköping slår Norrköping med 1-0 i fotbolls-EM.  Medan arrangemanget verkligen satt sin prägel på residensstaden med höga publiksiffror och spännande matcher har det gått nästan oförmärkt förbi i Norrköping.

Varför är det så? Ledarskribenten har en förklaring som också jag kan köpa. Linköping har ett duktigt damfotbollslag medan Norrköping har sitt IFK med allt vad det innebär av traditioner och stora framgångar i många decennier.  Fotbollsvännerna i Norrköping har nog mest svurit åt att EM tvingat IFK till tre raka bortamatcher. Eller så är förklaringen  att Norrköpings kommunalråd Lars Stjernkvist håller på Sleipner. Bara en sån sak.

Nu från länets kolosser till en av de minsta kommunerna i västra delen av länet. För två år sedan utropade en naiv reporter i Östnytt att nu är vindkraftsdiskussionerna i Ödeshög över för nu har fullmäktige antagit en vindkraftsplan. Den reportern vet inget som Ödeshögs politik eller sociala förhållanden skrev jag då. För i ”bynn” fortsätter alltid diskussionerna mellan partierna, inom partierna och med länsstyrelsen. Förvaltningsdomstolarna behandlar också olika överklaganden.

Det senaste utspelet är att Bengt Reifelton (skönt namn) anmält miljöchefen Torgil Slatte och tre ledamöter i tekniska nämnden till JO. Reifelton har väntat i fyra år på nämndens beslut om hans ansökan att bygga sex vindkraftverk i Järnstad norr om tätorten. Reifelton anser att nämnden ägnar sig åt maktmissbruk.

För en utomstående tycks hans krav rimliga. Fyra år är en lång tid.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.