Fortsätt till huvudinnehåll

Allt är inte guld som glimmar



Svenska Postkodlotteriet har gjort nerslag i Vadstena och Mjölby och lämnat efter sig ett antal vinnare varav några vunnit flera miljoner. Prisutdelningarna har fått stort utrymme i den lokala pressen och miljonvinnarna får chansen att realisera sina drömmar om husbilar,, utlandsresor och sommarvillor. Inte mycket att säga om det. Drömmen om ett liv utan ekonomiska begränsningar lever stark hos de flesta. Även hos mig.

Men det finns en baksida av myntet. Carolina Neurath heter en ung, ambitiös, prisbelönt reporter på Svenska Dagbladet Näringsliv. Hon har granskat PKL i ett antal artiklar och resultatet är ett annat än den bild företagets ledning velat ge utåt.

SvD har kritiserat PKL för ökande bonusar, aggressiva säljmetoder och oklara gränser mellan lotteribolag och välgörenhetsstiftelser.

Vd Niclas Kjellström-Matsekes höga lön (154 000 kr i månaden plus fyra månaders bonus), att ha stoppat förmånstagare från att ta emot pengar från andra spelbolag, hindrat organisationen Plan att starta ett eget lotteri, aggressiv marknadsföring som kan leda till spelmissbruk är andra punkter som tidningen lagt PKL till last.

Tidningens artiklar har lett till att Konkurrensverket ska granska PKL i en utredning. Jag förmodar att PKL laddar upp med många kritstrecksrandiga jurister i sin ringhörna. Resurser saknas inte.

Niclas Kjellström-Matseke vägrade att ställa upp på en intervju i SvD men lät sig intervjuas i Dagens Industri. Dess reporter var inte alls så insatt som Neurath och resultatet blev därefter. Det är numera en ganska vanlig metod bland makthavare att låta sig intervjuas av ett annat medium än det som startade granskningen.  Märkligt nog har inte Svenskans granskning lett till någon debatt i andra medier.

Alltnog, efter flera månaders korseld ställde vd upp på en intervju den 28 september. Den och andra artiklar kan du läsa på denna länk: http://www.svd.se/naringsliv/har-ar-hela-granskningen-av-postkodlotteriet_8506998.svd


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

Sanning i Motala är ett dåligt skämt i Mjölby

V ad ska vi ha ett stationshus från 1800-talet till? Frågan är aktuellt i Motala där min f d kollega Per Olsson köpt Motala Verkstads stationshus, granne med gamla Texas. Per köpte fastigheten förra året och hade väl då inga klara idéer vad huset ska användas till. Så fick han en förfrågan om att hyra ut till närbelägna Pizzaverkstan som är i behov av större lokaler och Per skickade in en ansökan om bygglov. I den ansökte han om ändrat användningsområde från föreningslokal till restaurang. Men han blev nekad. Ett av argumenten var att stationshuset ligger för nära spåret.   20 meters avstånd mellan restaurang och spåret i Sya. Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Caroline Unéus (M) tvår sina händer och skyller på rigid lagstiftning. Hon tycks för övrigt tro att landets lagar stiftas i Östergötland om man ska tro dagens artikel i Corren och MVT. Sista ordet är inte sagt. Enligt Corren kommer Per att skicka ett överklagande till Länsstyrelsen. Jag önskar honom lycka till. ...