Fortsätt till huvudinnehåll

Allt är inte guld som glimmar



Svenska Postkodlotteriet har gjort nerslag i Vadstena och Mjölby och lämnat efter sig ett antal vinnare varav några vunnit flera miljoner. Prisutdelningarna har fått stort utrymme i den lokala pressen och miljonvinnarna får chansen att realisera sina drömmar om husbilar,, utlandsresor och sommarvillor. Inte mycket att säga om det. Drömmen om ett liv utan ekonomiska begränsningar lever stark hos de flesta. Även hos mig.

Men det finns en baksida av myntet. Carolina Neurath heter en ung, ambitiös, prisbelönt reporter på Svenska Dagbladet Näringsliv. Hon har granskat PKL i ett antal artiklar och resultatet är ett annat än den bild företagets ledning velat ge utåt.

SvD har kritiserat PKL för ökande bonusar, aggressiva säljmetoder och oklara gränser mellan lotteribolag och välgörenhetsstiftelser.

Vd Niclas Kjellström-Matsekes höga lön (154 000 kr i månaden plus fyra månaders bonus), att ha stoppat förmånstagare från att ta emot pengar från andra spelbolag, hindrat organisationen Plan att starta ett eget lotteri, aggressiv marknadsföring som kan leda till spelmissbruk är andra punkter som tidningen lagt PKL till last.

Tidningens artiklar har lett till att Konkurrensverket ska granska PKL i en utredning. Jag förmodar att PKL laddar upp med många kritstrecksrandiga jurister i sin ringhörna. Resurser saknas inte.

Niclas Kjellström-Matseke vägrade att ställa upp på en intervju i SvD men lät sig intervjuas i Dagens Industri. Dess reporter var inte alls så insatt som Neurath och resultatet blev därefter. Det är numera en ganska vanlig metod bland makthavare att låta sig intervjuas av ett annat medium än det som startade granskningen.  Märkligt nog har inte Svenskans granskning lett till någon debatt i andra medier.

Alltnog, efter flera månaders korseld ställde vd upp på en intervju den 28 september. Den och andra artiklar kan du läsa på denna länk: http://www.svd.se/naringsliv/har-ar-hela-granskningen-av-postkodlotteriet_8506998.svd


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.