Guldpannan, Korven och Kungen

Ett av Guldpannans (11) två mål letar sig in bakom Örgrytemålvakten. Sören Nilsson är odödlig i Motala.

Vart har smeknamnen i idrotten tagit vägen? Förr var det vanligt att lagen vimlade av fyndiga, träffande och i undantagsfall elaka namn. Ibland letade sig namnen in i tidningarnas matchreferat.

Av utrymmesskäl ska jag hålla mig till min barndoms Motala. Jag känner två Korvar, (Kolmgren och Blomberg), en Alfa (Björn Lundberg), en Bullen (Bard i Boren), en Paltarn, en Pajen och en Kula. Bullen Bard kamperade ihop med Mante Vallin i Boren vars princip var att aldrig beträda aldrig träningsplanen förrän gräset grönskade. Stilen och Bocke minns många med glädje och i Boren fanns också en Lake. Var annars?

Den snabbe Bengt Löfstedt i MAIF fick heta Röke. I Starka fanns också Pitty Sjöholm, Nisse Höna och centerhaken Kron (Leif Johansson). Lagledare var Kulörten. Det var inte svårt att räkna varifrån MAIF-aren Bengt ”Bjälbo” Karlsson kom. Sören Nilsson hette Guldpannan efter avgörande nickmål i kvalet mot Örgryte. Ja, hellre Guldpannan än Galenpannan. Bordtennisspelaren Rolf Andersson kallades Kaka.

Somliga öknamn var förkortningar av efternamnet. Lövet är förstås det mest kända exemplet. Håkan Wilhelmsson i Starka fick heta Ville och Nisse Theander i LSW blev Thea. I IFK hittade vi Pängen Sträng, Ruben och Rulle. I IFK:s juniorer fanns också Puh och Oja. En domare fick heta Ödet.

Men hur jag än grubblar kommer jag inte ihåg något smeknamn i Zeros förutom Snajdarn. Nja, vänta nu. Vi har ju Lamme och Conny Meck. En ledare (Larsson?) hette inget annat än Kungen. Tror inte att han hade något emot det. Mina grannar Göte och Leif Skeppstedt (far och son) hette förstås Skepparn.

Lars Korven Blomberg spelade framträdande roller i alla lag han medverkade i.

I Lemunda, innan sammanslagningen med Starka, hette alla Cederberg eller Moström så det behövdes inga smeknamn. Jo. förresten, en kille i juniorlaget kallades Fladda.

Några kilometer söderut fanns Putte och Pigge, Bounty Olofsson och Mulen Oskarsson. I Nässjas bakre regioner huserade den stenhårde, snabbpratande Kråka Åkesson. En forward i samma lag kallades Lömmingen. Janne ”Herna” Hernstedt spelade både hockey och bandy. Snabben var en snabbspringande ytter i Wasa. Gandhi och Yngve Kanon bildade ett riktigt radarpar i Borghamn, även kallat Birmingham.

På riksplanet minns jag Mona-Lisa Andersson som hade de grövsta lår jag sett och Rimbo Rotborsten Lundblad som alltså hade två, smeknamn alltså. Rimbo efter hemorten och Rotborsten efter sin ljusblonda kalufs. Nacka döptes av brasilianska journalister till Den vajande majskolven men det slog aldrig igenom i Sverige.

Minns något ytterligare namn i Motala men det är så elakt att jag avstår från publicering. Upphovet till alla dessa öknamn kan jag inte men i några fall kan jag ana mig till ursprunget.

Varför smeknamnen försvunnit vet jag inte. Kanske ett uppslag för en samhällsforskare?

Bilderna är hämtade ur MAIF:s förträffliga jubileumsbok 2007.