Fortsätt till huvudinnehåll

En liten bild på ett stort lag



 
Platenskolans lag 1969: Fr v ledaren Lennart Ekdahl, Uffe Jönsson, Anders Nilsson, Michael Landqvist, Kent Levin, Göran Blom, Jan-Erik Hagelin, Lars-Gunnar Karlsson och läraren Olle Nilsson. Knästående fr v: Anders Kolmgren, Tommy Salomonsson, Per Axén, Hasse Tevell, Sven-Inge "Glu" Andersson.

Motala och Vadstena kan sällan samarbeta men när Platenskolans lag gick till semifinal i Kronprinsens pokal 1969 gick det bra. Centrallinjen i laget utgjordes av tre Wasaspelare, mv Lars-Gunnar Karlsson, mittbacken Uffe Jönsson och centern Anders ”Putte” Nilsson. Den senare spelade på topp tillsammans med Anders Kolmgren (Starka). Två tekniska avslutare med ett väl utvecklat målsinne. Distansskott var inte deras specialitet utan de levde högt på det lätta, snabba steget och rundade gärna målisen innan de retfullt enkelt rullade in bollen. Putte gick längst och spelade allsvenskt något år i Derby innan han gick till MAIF. Min klasskamrat Anders Kolmgren var en stor talang men lämnade aldrig Starka trots att han redan vid 16 års ålder hade anbud från Örebro. Han gjorde en juniorlandskamp, en träningsmatch mot Hammarby.

Först några ord om Kronprinsens pokal för er som är unga. Det var en riksomfattande skolturnering för gymnasieskolor med prins Bertil som högste beskyddare. Dagens Nyheter var huvudsponsor och gav turneringen ganska mycket utrymme i spalterna. Jag gjorde lumpen på KA 1 i Vaxholm andra halvan av 1969 och följde laget genom att läsa DN.

Lars-Gunnar var en lugn och placeringssäker målvakt som några år senare ådrog sig Gösta Löfgrens intresse när Motalaikonen tränade IFK Norrköping, men det blev aldrig någon övergång. Uffe Jönsson var den naturliga ledaren; lång och kraftig och försedd med en borstig mustasch när de övriga på sin höjd hade fjun på hakan. Uffe är ett levande uppslagsverk om östgötaidrotten och han har hjälpt mig med researchen inför denna artikel.

Stommen i laget utgjordes annars av MAIF med Göran Blom, Kent Levin, Perta Axén, Micke Landqvist och Tommy Salomonsson. Den senare var en komplett mittfältare, eller ytterhalv som man sa på den tiden. Tvåvägsspelare skulle man kalla honom med dagens terminologi. En annan intressant spelare var yttern Hasse Tevell (Fornåsa) som hade fart under fötterna.

Jag var förvånad över att Göran Blom platsade. Göran och jag bodde i samma hus och han var inte den som dominerade när vi som riktigt unga spelade på baksidan av Storgatan 21. Men Göran var ambitiös och tränade upp fysik och snabbhet och spelade många år i MAIF. Man behöver inte vara en bolltrollare för att platsa i div III. Göran var inte den som var ute och slarvade på nätterna som vissa andra.

Flera av spelarna var mina kompisar eller klasskamrater och Vadstenakillarna lärde jag känna när jag började skriva sport för Östgöta-Bladet 1967. Jag har många gånger funderat över vad som hänt om man sammanfört skollaget i en förening i det ordinarie seriesystemet men den frågan får aldrig något svar.

Uffes uppfattning är laget höll god div III-klass. Ganska realistiskt med tanke på spelarnas ordinarie klubbadresser och var de sedan hamnade.

Vad minns då Uffe Jönsson av säsongen 1969?  Han får berätta själv:
Bifogat kort är taget 1969, efter vår seger mot Schartau- gymnasiet från Stockholm, med bland annat Lill-Pröjsarn Nilsson. Det var finalen i Östra regionen. Denna match är ett minne som alltid kommer att finnas kvar. Platen hade friluftsdag och nästan hela skolan var på Idrottsparken, med en fantastisk stämning som följd. Jag blev också intervjuad av Nisse Hilding i lokalradion eftersom jag var lagkapten. Vi spelade sedan semifinal, för hela Sverige, i Luleå där vi fick stryk. I Luleå fanns Kjell Uppling, juniorlandslagsman och senare i GAIS. På vägen dit slog vi lag från Linköping, Norrköping, Örebro och Stockholmslaget Kärrtorp. Det var onekligen en rolig och händelserik säsong”.

Lagbilden visar i stort det ordinarie laget men Sven-Inge ”Glu” Andersson spelade endast då och då. Andra som förekom sporadiskt var Kenneth Widell (MAIF), Kenke Gustavsson (Starka) och Tönu Saartok (MAIF).

Underskattade ni Luleå?

”Jag tror inte vi underskattade Luleå men det var en lång resa med både tåg och flyg och på den tiden var det inte så noga med förberedelserna. För övrigt min första flygresa,"

En intressant detalj var att Platenskolans mångårige gymnastikdirektör Olle Nilsson egentligen inte hade något med laguttagning och taktik att göra, Han var nöjd med att figurera i utkanten och påminde gärna spelarna om att HALIM vann hela turneringen någon gång på 50-talet. Under vissa matcher fungerade också Torbjörn ”Bullen” Odöö som ledare.

Åren går men kärleken till fotbollen består.

IK Wasa finns inte längre utan slogs senare samman med VGIF.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.