Fortsätt till huvudinnehåll

Dags att prova DropGolf





Vi skriver den 14 oktober och dags att summera säsongen. En trög start på grund av en torr och kall vår, en varm sommar som kanske lockade mer till badstränderna än golfbanan, en sagolik avslutning på säsongen med banor i toppskick var man än kom. Jag har spelat golf i 40 år och kan inte påminna mig bättre banor under andra halvan av säsongen.

För min egen del har jag spelat som bäst i höst men så har det alltid sett ut. Jag skriver som bekant ganska ofta om golf i denna blogg och idag fick jag ett mejl från Johan Schlasberg på DropGolf som propagerar för närspel och framförallt snabbare spel.

DropGolf går i korthet ut på detta: Du och ett antal likasinnade tar med dig högst sex klubbor i bagen. Du droppar valfritt inom 10-100 meter från green; i ruffen, på fairway eller i bunker och dina medspelare droppar på samma ställe. Använd fantasin för att få variation i spelet. Ni turas om att starta spelet. Par är 50. Man kan säga att det är en variant på den närspelstävling som Mjölby arrangerar under golfveckan.


Fördelarna är många. Vi sparar tid, tränar närspelet och hinner umgås på ett avspänt och otvunget sätt. Särskilt lämpligt för nybörjare och sällangolfare. Just tidsaspekten blir viktigare och viktigare i framtidens golf. Få människor har möjlighet att lägga 4-5 timmar på en golfrunda. Att hinna mer på kortare tid är en trend som få människor undgår. Båten, sommarstugan, gourmeträtterna och altansnickrandet ska ha sitt också.

Vad tror ni? Något att prova säsongen 2014?  Få saker i golfen går upp mot en maxad drive även om det sker sällan numera, men en fullmatad  järnnia som ”hänger” i det blå ett par sekunder innan färden mot moder jord är inte dum heller.

http://dropgolf.se/


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.