Fortsätt till huvudinnehåll

Dags att prova DropGolf





Vi skriver den 14 oktober och dags att summera säsongen. En trög start på grund av en torr och kall vår, en varm sommar som kanske lockade mer till badstränderna än golfbanan, en sagolik avslutning på säsongen med banor i toppskick var man än kom. Jag har spelat golf i 40 år och kan inte påminna mig bättre banor under andra halvan av säsongen.

För min egen del har jag spelat som bäst i höst men så har det alltid sett ut. Jag skriver som bekant ganska ofta om golf i denna blogg och idag fick jag ett mejl från Johan Schlasberg på DropGolf som propagerar för närspel och framförallt snabbare spel.

DropGolf går i korthet ut på detta: Du och ett antal likasinnade tar med dig högst sex klubbor i bagen. Du droppar valfritt inom 10-100 meter från green; i ruffen, på fairway eller i bunker och dina medspelare droppar på samma ställe. Använd fantasin för att få variation i spelet. Ni turas om att starta spelet. Par är 50. Man kan säga att det är en variant på den närspelstävling som Mjölby arrangerar under golfveckan.


Fördelarna är många. Vi sparar tid, tränar närspelet och hinner umgås på ett avspänt och otvunget sätt. Särskilt lämpligt för nybörjare och sällangolfare. Just tidsaspekten blir viktigare och viktigare i framtidens golf. Få människor har möjlighet att lägga 4-5 timmar på en golfrunda. Att hinna mer på kortare tid är en trend som få människor undgår. Båten, sommarstugan, gourmeträtterna och altansnickrandet ska ha sitt också.

Vad tror ni? Något att prova säsongen 2014?  Få saker i golfen går upp mot en maxad drive även om det sker sällan numera, men en fullmatad  järnnia som ”hänger” i det blå ett par sekunder innan färden mot moder jord är inte dum heller.

http://dropgolf.se/


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...