Fortsätt till huvudinnehåll

Matjord i byxfickorna



Det finns alltid människor som hamnar på fötterna oavsett omständigheterna. Jag har stött på dem i politiken, arbetslivet och idrotten. En sådan är Magnus Oscarsson (KD), kommunalråd i Ödeshög, som snart kan ta tåget till huvudstaden och riksdagen i sällskap med Johan Andersson och Andreas Norlén.

Oscarsson fick 926 kryss i personvalen mot 876 för pingstpastorn Andreas Ardenfors i Linköping. Det är inte ofta landsbygden slår residensstaden på fingrarna i sådana här sammanhang.

Påminner också om att f d statsråd som partikamraterna Maria Larsson och Stefan Attefall inte ens får fortsätta som riksdagsledamöter. Det finns alltså gränser för KD även i Jönköpings län.

Jag har tidigare berättat om Magnus fräcka och fantasifulla gardering med att lansera hustrun Anniki som sin efterträdare på kommunalrådsposten. På det viset kan han fortsätta styra Ödeshög via köksbordet. Han vann prinsessan och halva kungariket. Jag är fortfarande förvånad över att ingen från gammelmedia ställt kritiska frågor om detta.

Om denna mänskliga dynamo mot all förmodan skulle känna sig bortkommen i riksdagshuset kan han ty sig till storebrorsan Mikael som redan finns där som representant för Upplands valkrets. Politiken som familjeföretag. Undrar om han kör sitt paradnummer från Ödeshög – att lova 10 000 kr i handen till varje par som fött ett barn – även i riksdagen. Men då måste han först övertyga Löfvén.

Var slutar denna karriär? Om jag hette Hägglund skulle jag noga se mig om över axeln.

Ännu har inte alla dimmorna skingrats kring valet. Vi vet ännu inte vilken konstellation som ska styra Mjölby de närmaste fyra åren. Socialdemokraterna har bara 17 mandat, Miljöpartiet 2 och Vänstern 3. Det räcker inte till egen majoritet. Förresten är det inte ens säkert att Franco Sincic vill krypa under samma täcke som Cecilia Vilhelmsson och då är S+MP nere i 19 mandat av de 45 som finns i kommunfullmäktige. Om nu inte Oskarsson hittar en lösning på det problemet. Jörgen alltså.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...