Fortsätt till huvudinnehåll

Det var då det



I lördags deltog jag i ett 20-årsjubileum med de journalister, fotografer, annonsförsäljare och annonsproducenter som var delaktiga i Correns stora Motalasatsning 1994. Vi fick återblickar från den tid som varit, en tipspromenad på stan och middag på Hotell Nostalgi och för somliga var timmen sen innan dagen kunde summeras. De flesta var sig lika även om det fanns fler omfångsrika magar och grå hårstrån. Några har gått vidare till andra uppgifter i Media-Sverige, andra har fallit för åldersstrecket och blivit pensionärer och ett fåtal har hamnat i andra branscher.

Det var något av ödets ironi att delar av lördagens reunion hölls på MVT:s redaktion. För avsikten med Correns satsning 1994 var att slå ut MVT ur brädet. Det var så diplomatiskt Correns Jan Åndell (vd) och Ernst Klein (chefredaktör) uttryckte sig i en radiointervju. Uttalandet gillade inte Motalaborna för Linköping uppfattas som en överhetsstad och den psykologin begrep inte de höga herrarna på det stora tidningshuset.

Arbetstempot var högt. Stora nyheter avslöjades och ambitiösa artikelserier skrevs. Nokias 250-miljonerssatsning på tillverkning av dekodrar i Luxor gamla TV-fabrik, en betygsfifflande kommunchef avslöjades med byxorna i knähöjd, en advokat som fifflade med ett dödsbo och en Lionskassör i Borensberg som förskingrat insamlade medel. Vi var tvåa på bollen när det gällde Motalaskandalen men tog igen det med råge när förundersökningen var klar något år senare. Travexperten Thomas Thell engagerades för att skriva ut V 75-kuponger och den fredagen ringlade långa köer utanför Kungsgatan 13. Vi genomförde också en editionering där delar av materialet endast kunde läsas av prenumeranter i Motala, Vadstena och Borensberg vilket ibland vållade missförstånd och irritation bland läsarna. Vi sköt högt och lågt, bommade ibland men hade en förvånansvärt hög träffprocent.

En av de mest omdebatterade och lästa artikelserierna var den om Varamon där vi utlyste en tävling om områdets framtid. En arkitekt, bosatt i Landskrona med rötterna i Vadstena, vann men inget av hans förslag blev verklighet. Varamon ser likadant ut i dag som för 20 år sedan. Vi var också medarrangörer till Folkracefestivalen och Tjej-Vättern. På sporten fick Motalaidrotten stort utrymme i text och bild med den energiske Jens Bollius bakom tangentbordet. Han var då som nu en mästare i att hitta de udda vinklarna vid sidan av de traditionella referaten.

Lönade sig satsningen med företagsekonomiska mått mätt? Ja, enligt ekonomerna betalade sig de ökade personal- och lokalkostnaderna med ökade annons- och prenumerationsintäkter. Ni ska veta att Corren var ett mycket lönsamt företag under första halvan av 2010-talet. Enligt redaktionschefen Anders Nilsson, numera chefredaktör på Norrköpings Tidningar, var Motalaprojektet den sista stora satsningen på printsidan i svensk press.

Det var då det. Idag är bilden annorlunda och mediemarknaden håller på att ritas om. MVT ingår numera i NTM-koncernen och har tagit över Correns bevakning av Motala. Inga stora satsningar genomförs utan det handlar om defensiva åtgärder för att säkra framtida utgivning. Branschen surrar av rykten, till exempel att Bonniers slår samman DN och Expressen och att ärevördiga GP var 20 minuter från konkurs när banken sa upp ett lån på 440 miljoner kr. Pappersupplagorna sjunker. Allmänheten läser tidningarna på nätet och ingen tidningsledning har hittat lösningen på hur man ska ta betalt för de tjänsterna.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.