Fortsätt till huvudinnehåll

Det var då det



I lördags deltog jag i ett 20-årsjubileum med de journalister, fotografer, annonsförsäljare och annonsproducenter som var delaktiga i Correns stora Motalasatsning 1994. Vi fick återblickar från den tid som varit, en tipspromenad på stan och middag på Hotell Nostalgi och för somliga var timmen sen innan dagen kunde summeras. De flesta var sig lika även om det fanns fler omfångsrika magar och grå hårstrån. Några har gått vidare till andra uppgifter i Media-Sverige, andra har fallit för åldersstrecket och blivit pensionärer och ett fåtal har hamnat i andra branscher.

Det var något av ödets ironi att delar av lördagens reunion hölls på MVT:s redaktion. För avsikten med Correns satsning 1994 var att slå ut MVT ur brädet. Det var så diplomatiskt Correns Jan Åndell (vd) och Ernst Klein (chefredaktör) uttryckte sig i en radiointervju. Uttalandet gillade inte Motalaborna för Linköping uppfattas som en överhetsstad och den psykologin begrep inte de höga herrarna på det stora tidningshuset.

Arbetstempot var högt. Stora nyheter avslöjades och ambitiösa artikelserier skrevs. Nokias 250-miljonerssatsning på tillverkning av dekodrar i Luxor gamla TV-fabrik, en betygsfifflande kommunchef avslöjades med byxorna i knähöjd, en advokat som fifflade med ett dödsbo och en Lionskassör i Borensberg som förskingrat insamlade medel. Vi var tvåa på bollen när det gällde Motalaskandalen men tog igen det med råge när förundersökningen var klar något år senare. Travexperten Thomas Thell engagerades för att skriva ut V 75-kuponger och den fredagen ringlade långa köer utanför Kungsgatan 13. Vi genomförde också en editionering där delar av materialet endast kunde läsas av prenumeranter i Motala, Vadstena och Borensberg vilket ibland vållade missförstånd och irritation bland läsarna. Vi sköt högt och lågt, bommade ibland men hade en förvånansvärt hög träffprocent.

En av de mest omdebatterade och lästa artikelserierna var den om Varamon där vi utlyste en tävling om områdets framtid. En arkitekt, bosatt i Landskrona med rötterna i Vadstena, vann men inget av hans förslag blev verklighet. Varamon ser likadant ut i dag som för 20 år sedan. Vi var också medarrangörer till Folkracefestivalen och Tjej-Vättern. På sporten fick Motalaidrotten stort utrymme i text och bild med den energiske Jens Bollius bakom tangentbordet. Han var då som nu en mästare i att hitta de udda vinklarna vid sidan av de traditionella referaten.

Lönade sig satsningen med företagsekonomiska mått mätt? Ja, enligt ekonomerna betalade sig de ökade personal- och lokalkostnaderna med ökade annons- och prenumerationsintäkter. Ni ska veta att Corren var ett mycket lönsamt företag under första halvan av 2010-talet. Enligt redaktionschefen Anders Nilsson, numera chefredaktör på Norrköpings Tidningar, var Motalaprojektet den sista stora satsningen på printsidan i svensk press.

Det var då det. Idag är bilden annorlunda och mediemarknaden håller på att ritas om. MVT ingår numera i NTM-koncernen och har tagit över Correns bevakning av Motala. Inga stora satsningar genomförs utan det handlar om defensiva åtgärder för att säkra framtida utgivning. Branschen surrar av rykten, till exempel att Bonniers slår samman DN och Expressen och att ärevördiga GP var 20 minuter från konkurs när banken sa upp ett lån på 440 miljoner kr. Pappersupplagorna sjunker. Allmänheten läser tidningarna på nätet och ingen tidningsledning har hittat lösningen på hur man ska ta betalt för de tjänsterna.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...