Fortsätt till huvudinnehåll

Svindlande tidningsaffärer






Politik, journalistik och tidningsekonomi är aktuella i dessa dagar. Somliga tidningar har en ekonomi i klass med speedwayklubbars. Ärevördiga Göteborg-Posten är i händerna på banken (lån på 600 miljoner) och andra morgontidningar har liknande problem. Sydsvenskans köp av Helsingborgs Dagblad beror på sviktande upplaga och dito annonsintäkter.

Men alla är inte förlorare i den här karusellen. Centerpartiet fick 1,8 miljarder kr när fyra tidningar köpte koncernen Centertidningar AB 2005. Det är skälet till att Centern kunnat kosta på sig en valbudget på 70 miljoner vilket är mer än vad kristdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet har tillsammans. Affären har sedermera ansetts som en av de sämsta i historien, ungefär som Vattenfalls köp av Nuon men inte lika omskriven.

1 800 miljoner direkt ner i fickan på Centerpartiet. Det räcker till väldigt  många korvpartyn på Maramö.

Vad ska man då säga om NTM-koncernens köp av Östgöta Corren för 800 miljoner kr så sent som 2008? Av hänsyn till mina gamla arbetskamrater avstår jag från ett omdöme utan konstaterar bara att huvudägaren, släkten Ridderstad, skrattade hela vägen till banken.

Till avdelningen riktigt dåliga affärer hör också norska Expert AS köp av svenska Expertkedjan 2006 för en hisklig summa pengar. Sex år senare försattes svenska Expert i konkurs efter övermäktig konkurrens med Media Mark och Elgiganten. En halv miljard i skulder, 1 347 personer utan jobb och 358 nerlagda butiker blev resultatet.

Då hade ändå de norska ägarna skjutit till 500 miljoner kr under 2010 och 2011.  men vad hjälpte det. Mycket cash på kistbotten garanterar inte gott omdöme och en välputsad kristallkula.

Den cyniske kan kanske säga att vi på detta vis fått ta del av de norska oljemiljarder som Grynet Gyllenhammar inte mäktade med.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...