Fortsätt till huvudinnehåll

Svindlande tidningsaffärer






Politik, journalistik och tidningsekonomi är aktuella i dessa dagar. Somliga tidningar har en ekonomi i klass med speedwayklubbars. Ärevördiga Göteborg-Posten är i händerna på banken (lån på 600 miljoner) och andra morgontidningar har liknande problem. Sydsvenskans köp av Helsingborgs Dagblad beror på sviktande upplaga och dito annonsintäkter.

Men alla är inte förlorare i den här karusellen. Centerpartiet fick 1,8 miljarder kr när fyra tidningar köpte koncernen Centertidningar AB 2005. Det är skälet till att Centern kunnat kosta på sig en valbudget på 70 miljoner vilket är mer än vad kristdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet har tillsammans. Affären har sedermera ansetts som en av de sämsta i historien, ungefär som Vattenfalls köp av Nuon men inte lika omskriven.

1 800 miljoner direkt ner i fickan på Centerpartiet. Det räcker till väldigt  många korvpartyn på Maramö.

Vad ska man då säga om NTM-koncernens köp av Östgöta Corren för 800 miljoner kr så sent som 2008? Av hänsyn till mina gamla arbetskamrater avstår jag från ett omdöme utan konstaterar bara att huvudägaren, släkten Ridderstad, skrattade hela vägen till banken.

Till avdelningen riktigt dåliga affärer hör också norska Expert AS köp av svenska Expertkedjan 2006 för en hisklig summa pengar. Sex år senare försattes svenska Expert i konkurs efter övermäktig konkurrens med Media Mark och Elgiganten. En halv miljard i skulder, 1 347 personer utan jobb och 358 nerlagda butiker blev resultatet.

Då hade ändå de norska ägarna skjutit till 500 miljoner kr under 2010 och 2011.  men vad hjälpte det. Mycket cash på kistbotten garanterar inte gott omdöme och en välputsad kristallkula.

Den cyniske kan kanske säga att vi på detta vis fått ta del av de norska oljemiljarder som Grynet Gyllenhammar inte mäktade med.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.