Fortsätt till huvudinnehåll

Det jäser i största partiet



Så fick då Mjölby en valfråga fast det var väl inte meningen att det skulle bli så. Jag syftar förstås på detaljplanen för Svartå strand och frågan om Bemab-husets rivning. Det var meningen att frågan skulle avgjorts på kommunfullmäktiges augustisammanträde men på grund av Franco Sincics(V) begäran om återremiss har den gamla industribyggnaden blivit ett inslag i den lokala valrörelsen.

Men har ni tänkt på att partiernas ställningstaganden går på tvärs emot den gamla höger-vänsterskalan. För rivning står Socialdemokraterna, Moderaterna (en majoritet) och Centern medan motståndarna består av Folkpartiet och Vänsterpartiet. (Riktigt var KD står i frågan har jag inte fått klart för mig). Två oheliga allianser alltså.

Läste något uttalande där en rivningsmotståndare säger att man ska inte rösta på S eller M. Ja, det förändrar ju inget i sak eftersom de två största partierna slåss om majoriteten i kommunfullmäktige. Maktbalans således.

En sak som slår mig är att Socialdemokraterna och Bostadsbolagets styrelse missbedömt styrkan i protesterna. Nu duggar debattartiklarna tätt men bara för ett halvår sedan var det tyst från deras sida. Noteras kan att Folkpartiets representant i Bostadsbolagets styrelse, bankdirektören Gunilla Brynell-Johansson, är enig med övriga styrelseledamöter.

Jag tror inte att Bemab-huset får något annat än en marginell betydelse i valet. Så lättrörliga är inte väljarna i Mjölby. S får cirka 40 procent av rösterna och M drygt 20 procent. Resterande får de små partierna dela på. Jag har kollat igenom siffrorna för de tre senaste valen och talen ligger stabilt. Största förändringen har Moderaterna stått för som ökat från 15 procent 2002 till 23 procent 2010.

Sedan kan man fundera över om de interna motsättningarna inom vänstermajoriteten och alliansen i denna enskilda fråga får återverkningar på samarbetet inom respektive block. Jag tror inte det heller. Kommunpolitiker är pragmatiker som lätt anpassar sig till en ny situation.



Ovanstående rader skrevs torsdag eftermiddag men under kvällen togs nya kontakter som visar en annan bild. Mjölbypolitiken ligger inte fast i samma raka fåror som för fyra år sedan. Det jäser i Socialdemokraterna och relationerna mellan partiet och Vänstern är frostiga.


Beslutet att överlåta driften av  äldreboendet Slomarp till Aleris har skapat djupa revor i partiet. Inget har läckt ut i medierna men Arbetarkommunens representantskapsmöte präglades av tuffa diskussioner och några har för avsikt att avgå på grund av beslutet. En av dessa är en framtidsman som åtminstone för något år sedan var tilltänkt som ordförande i en tung nämnd. Slomarp är det huvudsakliga skälet till hans avgång skriver han i ett mejl till mig. Han har på grund av frågans känsliga natur bett att få vara anonym.

Diskussionen om Slomarp påminner om situationen för drygt tio år sedan när beslutet att privatisera Vifolkagården i Mantorp togs. Då fick dåvarande ks-ordföranden Jörgen Oskarsson satsa all sin prestige och auktoritet för att driva igenom beslutet.

Relationerna mellan Socialdemokraterna och Vänstern har varit kyliga en längre tid men Bemab-huset var droppen som fick bägaren att rinna över. Det är inte längre självklart att Vänstern biträder Socialdemokraterna i kf kommande mandatperiod enligt säkra källor. ”Vi är trötta på S mästrande, deras sätt att äga frågor och deras styvmoderliga attityd mot oss”, säger en källa.

Enligt uppgift umgås Vänstern med planer på att verkligen pröva Socialdemokraternas samarbetsvilja inför kommande mandatperiod.

Varför är de röda partiernas inbördes relation så viktigt? Jo, S är beroende av V för att även i fortsättningen sitta kvar i det norra hörnrummet i Stadshuset. Partiet har cirka 40 procent av rösterna men det saknas hela tio procentenheter för egen majoritet. Varje mandat på vänstersidan är viktigt.

Hur det går vågar jag inte tippa för då kan jag få samma dåliga rykte som Putte Kock en gång i tiden. Men tiden fram till årsskiftet kan bli intressant i Mjölby även när valet på söndag är över.


 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.