Fortsätt till huvudinnehåll

Iron Man Mallorca




Första semesterdagen på Mallorca och vi ramlar bokstavligen in i första upplagan av Iron Man Mallorca. Full fart på gatan utanför hotellet och cyklisterna hade hög rotation på pedalerna. Varvid följande kunde noteras.

Triathleter är 180-185 cm långa. Väger 75-80 kg. Smärta men inte taniga som långdistanslöpare eller elitcyklister. Påfallande många är över 40 år. Få deltagare var i 20-årsåldern. Det måste ta lång tid att träna upp den uthållighet som krävs. Kvinnorna är tunnare och kortare än sina otränade medsystrar.

Deltagarna står i skarp kontrast till de pensionärer som med möda haltar sig fram längs Alcudias 30 km långa sandstrand.

Fältet blev utdraget. Långt in på eftermiddagen mötte cyklisterna löparna på avstängda Avenida Juan Carlos. Arrangemanget var en kul omväxling till ölandet, shoppandet och solandet på stranden. Löpmomentet var längs stranden och lockade många åskådare.

Trean och fyran i loppet fick cykeleskort på den avslutande marna.

Men det finns kritik och det handlar om information eller rättare sagt bristen på information. Ingen speaker vid växlingen mellan cykel och löpning. Arrangören borde försett varje hotellreception med kortfattad skriftlig information om de olika tävlingsmomenten, distanserna, tidsmässiga hållpunkter och intressanta namn i startlistan. Här missade man chansen att värva nya proselyter. Arrangörerna rekommenderas ett studiebesök på Vätternrundan i Motala.

”Så mycket förspilld energi”, sa jag till hustrun på hemvägen. ”Är det så mycket mer meningsfullt att jaga en vit boll i fem timmar”, svarade hon och därmed var terrorbalansen återställd.

Iron Man är en extrem uthållighetsidrott. 3,86 km simning, 180,2 km cykel och 42,195 km löpning. Hur någon av kvinna född kan överleva sådana distanser övergår mitt förstånd. Men det är ju många saker som gör.



Åskådare.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...
Skicka en kommentar
Läs mer

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...
2 kommentarer
Läs mer