Fortsätt till huvudinnehåll

Nostalgin har sitt pris


Så här såg det ut hösten 2010. Men nu kan jag inte upptäcka den. Borta för evigt? Bränsle hos grannen?



Jag har varit Mjölbybo i över 30 år och jag har följt kommunalpolitiken som reporter i cirka 20 år. Under dessa år har jag följt tre folkliga opinionsyttringar som vållat visst rabalder. Den första var striden om Edlunds kvarn på 80-talet, den andra var bevarandet av Bebbes kiosk för drygt tio år sedan och den senaste var striden om Bemabhuset vilket nyligen avgjorts till byggnadsnämndens fördel. Rivning alltså.

Byggnadsnämnden togs nog på sängen när de ville riva Edlunds kvarn men hembygdsföreningens energiske ordförande Berndt Möller med benäget bistånd av Correns reporter Jan Hylander lyckades rädda kåken. Det var nog första gången jag var med om en regelrätt kvällstidningskampanj på Corren. För er som inte är så insatta i Mjölbys moderna historia är Edlunds kvarn den kåk vid ån som rymmer Nyfiket.

Bemab-huset gick dock inte att rädda trots att rivningsmotståndarna fick med sig 
en fjärdedel av rösterna i fullmäktige efter en långvarig och het debatt. Min slutsats är att den fråga som inte är förankrat i något av de stora partierna eller i det politiska systemet har små chanser att vinna.

En historia med delvis annat utfall var frågan om den med kultstatus begåvade Bebbes korvkiosk på Skänningegatan. Kiosken fungerade som något av en fritidsgård nattetid på 60- och 70-talen när fyllehungern skulle stillas med en ”grillad med pommes och senap, ketchup, gurk- och majonnässallad”. Den är till och med omskriven i Jacques Werups bok ”Casanova i Mjölby”.

När den siste medlemmen av ägarfamiljen Bergqvist hade dött stod eternitbyggnaden kvar och förföll i allt högre grad. Ett seriöst förslag att placera kiosken på hembygdsgården föll inte i god jord. Hembygdsföreningens styrelse ville ha betydligt äldre kåkar än en korvmoj på holmen.

En löst sammansatt grupp med namnet ”Bebbes vänner” lyckades utverka ett transportbidrag på 20 000 kronor från Mjölby kommun. Således har även icke korvätande Mjölbybor bidragit till flytten. Vid somliga tillfällen är Mjölby kommun förvånansvärt generöst om någon representant för näringslivet hör av sig. Fotografen Mia Karlsvärd och jag följde Bebbes till sista vilan 2007. Den transporterades till en industritomt på Sörby industriområde och där stod den kvar hösten 2010.

En talesman för ”Bebbes vänner” deklarerade i tidningen då att ”någon gång, någonstans ska det gå att köpa en grillad med bröd hos Bebbes igen”.

Jag hade mina tvivel på det optimistiska uttalandet eftersom kiosken var i mycket dåligt, rentav hälsovådligt skick. Häromdagen gjorde jag ett besök och kunde inte hitta några spår av den. Kanske har den gått till brasved hos grannen Sörby Värmeverk? Även nostalgin har sitt pris.

En händelse som faller lite utanför ramen är jättepotatisen i Viringerondellen som placerades ut för några år sedan och var bekostad av kommunen. Men där var inte protesterna organiserade men potäten var föremål för många ironiska kommentarer på Facebook.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...