Fortsätt till huvudinnehåll

Nostalgin har sitt pris


Så här såg det ut hösten 2010. Men nu kan jag inte upptäcka den. Borta för evigt? Bränsle hos grannen?



Jag har varit Mjölbybo i över 30 år och jag har följt kommunalpolitiken som reporter i cirka 20 år. Under dessa år har jag följt tre folkliga opinionsyttringar som vållat visst rabalder. Den första var striden om Edlunds kvarn på 80-talet, den andra var bevarandet av Bebbes kiosk för drygt tio år sedan och den senaste var striden om Bemabhuset vilket nyligen avgjorts till byggnadsnämndens fördel. Rivning alltså.

Byggnadsnämnden togs nog på sängen när de ville riva Edlunds kvarn men hembygdsföreningens energiske ordförande Berndt Möller med benäget bistånd av Correns reporter Jan Hylander lyckades rädda kåken. Det var nog första gången jag var med om en regelrätt kvällstidningskampanj på Corren. För er som inte är så insatta i Mjölbys moderna historia är Edlunds kvarn den kåk vid ån som rymmer Nyfiket.

Bemab-huset gick dock inte att rädda trots att rivningsmotståndarna fick med sig 
en fjärdedel av rösterna i fullmäktige efter en långvarig och het debatt. Min slutsats är att den fråga som inte är förankrat i något av de stora partierna eller i det politiska systemet har små chanser att vinna.

En historia med delvis annat utfall var frågan om den med kultstatus begåvade Bebbes korvkiosk på Skänningegatan. Kiosken fungerade som något av en fritidsgård nattetid på 60- och 70-talen när fyllehungern skulle stillas med en ”grillad med pommes och senap, ketchup, gurk- och majonnässallad”. Den är till och med omskriven i Jacques Werups bok ”Casanova i Mjölby”.

När den siste medlemmen av ägarfamiljen Bergqvist hade dött stod eternitbyggnaden kvar och förföll i allt högre grad. Ett seriöst förslag att placera kiosken på hembygdsgården föll inte i god jord. Hembygdsföreningens styrelse ville ha betydligt äldre kåkar än en korvmoj på holmen.

En löst sammansatt grupp med namnet ”Bebbes vänner” lyckades utverka ett transportbidrag på 20 000 kronor från Mjölby kommun. Således har även icke korvätande Mjölbybor bidragit till flytten. Vid somliga tillfällen är Mjölby kommun förvånansvärt generöst om någon representant för näringslivet hör av sig. Fotografen Mia Karlsvärd och jag följde Bebbes till sista vilan 2007. Den transporterades till en industritomt på Sörby industriområde och där stod den kvar hösten 2010.

En talesman för ”Bebbes vänner” deklarerade i tidningen då att ”någon gång, någonstans ska det gå att köpa en grillad med bröd hos Bebbes igen”.

Jag hade mina tvivel på det optimistiska uttalandet eftersom kiosken var i mycket dåligt, rentav hälsovådligt skick. Häromdagen gjorde jag ett besök och kunde inte hitta några spår av den. Kanske har den gått till brasved hos grannen Sörby Värmeverk? Även nostalgin har sitt pris.

En händelse som faller lite utanför ramen är jättepotatisen i Viringerondellen som placerades ut för några år sedan och var bekostad av kommunen. Men där var inte protesterna organiserade men potäten var föremål för många ironiska kommentarer på Facebook.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

Sanning i Motala är ett dåligt skämt i Mjölby

V ad ska vi ha ett stationshus från 1800-talet till? Frågan är aktuellt i Motala där min f d kollega Per Olsson köpt Motala Verkstads stationshus, granne med gamla Texas. Per köpte fastigheten förra året och hade väl då inga klara idéer vad huset ska användas till. Så fick han en förfrågan om att hyra ut till närbelägna Pizzaverkstan som är i behov av större lokaler och Per skickade in en ansökan om bygglov. I den ansökte han om ändrat användningsområde från föreningslokal till restaurang. Men han blev nekad. Ett av argumenten var att stationshuset ligger för nära spåret.   20 meters avstånd mellan restaurang och spåret i Sya. Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Caroline Unéus (M) tvår sina händer och skyller på rigid lagstiftning. Hon tycks för övrigt tro att landets lagar stiftas i Östergötland om man ska tro dagens artikel i Corren och MVT. Sista ordet är inte sagt. Enligt Corren kommer Per att skicka ett överklagande till Länsstyrelsen. Jag önskar honom lycka till. ...