Fortsätt till huvudinnehåll

Kilometerlånga köer och klirr i kassan





I dagarna är det 40 år sedan Mobilia öppnade portarna för första gången. Jag och mitt sällskap hade varit på eftermiddagsbio i Linköping. Det var en söndag och några kilometer före avfarten till väg 206 i Mantorp tog det stopp och jag befarade att en svår olycka hade hänt. Först efter 40 minuters väntan nådde vi avfarten och kunde fortsätta hem mot Vadstena.

Dagen efter kom förklaringen i tidningen. Det var premiär för Mobilia. Köpcentrum i anslutning till motorvägen låg i tiden. Samtliga tillfartsvägar var tillproppade och den bautastora parkeringsplatsen var full. En bjärt kontrast till dagens situation när parkeringsplatsen knappast är fylld till en femtedel. När jag tog bilden här ovan slog det mig att dåtidens arkitekter måste ha haft stora förhoppningar på bilismen som anlade en så gigantisk parkeringsplats. Trodde de verkligen att alla parkeringsplatser behövdes?

Sedan jag flyttade till Mjölby för drygt 30 år sedan har jag följt utvecklingen både som konsument och ur en professionell synvinkel. Köpcentrumet har onekligen haft sina up and downs men ordet kräftgång är det som dominerar i mitt huvud. City Gross inhopp start för 15 år sedan var en välbehövlig vitamininjektion men bottenplanet har varit en ganska deprimerande anblick. Jag har tappat räkningen på hur många förhoppningsfulla affärsmän som öppnat nytt efter ombyggnad, kämpat några år och sedan givit upp. Ofta med konkurs som följd. Hade inte City Gross valt Mantorp som sin första etablering i Östergötland hade nog varuhuset stått tomt idag. Den centrumhandel som fanns i Mantorp på 80-talet är borta idag men så kanske det skulle sett ut även om inte Mobilia byggts.

Varuhusets svårigheter har inte hindrat spekulationer om en storartad framtid. På 80-talet var det något oljebolag som skulle öppna både mack och motell i anslutning till varuhuset. För drygt tio år sedan skulle de norska ägarna öppna ett intilliggande varuhus i stil med NetonNet hette det. Till och med åkern mitt emot parkeringsplatsen skulle bebyggas och öppnas för handel, tyckte Skanska. Av detta blev ingenting.

Jag är inte mannen att analysera varför det blev så här men jag kan peka på en väsentlig faktor. Några kilometer österut ligger Tornby och den konkurrensen är övermäktig. Vi är trots allt inte så många som bor i den här delen av länet, Jag är ingen inbiten shoppare men nog är det roligare att besöka Ikanohuset än de ödsliga ytorna på Mobilia.

Ja, jag vet att varuhuset numera heter Depot Mantorp men det nya namnet tar tid att arbeta in. Namnet Mobilia lär inte försvinna på ett bra tag och innehållet innanför väggarna är det samma.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom