Fortsätt till huvudinnehåll

Framtiden tillhör de stora




Det är inte tränarens fel att Modo sladdar i SHL-tabellen, det är urbaniseringens. Det är inte jag som säger detta utan Dan Persson, läsvärd krönikör i nättidningen Idrottens Affärer. Han analyserar sambandet mellan samhällsutveckling, ekonomi och elitidrott som få andra skribenter.

Enligt Dan Persson är Örnsköldsvik en för liten kommun (55 000 invånare) för att backa upp ett elitlag i ishockey. Urbaniseringen (unga invånare flyttar till större städer) drabbar inte bara Norrland utan hela Sverige. Örnsköldsviks lokala BNP är inte tillräckligt stor för att hålla Modo under armarna trots föreningens förmåga att producera talanger som hållit för stjärnroller i NHL. Eller enklare uttryckt: utan en rejäl hög med pengar kan inget elitlag existera. Hans resonemang gäller såväl fotboll som ishockey.  Någonstans vid 100 000 invånare går gränsen för den kritiska massan. Det betyder också att relativt stora städer som Linköping och Norrköping bara har plats för ett elitlag vardera.

Utöver tre storstäder med flera lag finns cirka 30 städer med ett upptagningsområde på +100 000, växande näringsliv, universitet, sjukhus och offentliga myndigheter. 60 procent av landets kommuner tappar invånare när främst unga människor söker sig till storstadsområden för utbildning och jobb.
Om jag ser mig omkring hittar jag bevis för att Perssons tankar håller men hans teorier är inte invändningsfria. Linköping har ett elitlag och alla vi som under åren sett de misslyckade försöken att skapa ett Linköpingslag i allsvenskan nickar instämmande. Växjö Lakers har definitivt slagit ut Öster i kampen om sponsorpengarna och svenska mästarna från 1968 återkommer knappast i fotbollssocieteten. Öster förlitar sig på bidrag från kommunen.

Med det resonemanget finns inte plats för Åtvidaberg i allsvenskan på sikt och händelserna utanför planen det senaste halvåret motsäger inte detta. Leksand är också för litet och att Mora skulle återkomma i SHL håller jag för uteslutet. Falkenberg och Mjällby är lysande undantag. Örebro står ut där både hockeylaget och ÖSK lever prima liv. Svenska mästarna Skellefteås (71 000 invånare) dominans i SHL motsäger också Perssons teorier.

Pengar och infrastruktur är dessbättre inte de enda faktorer som bestämmer ett lags framtid. Tradition, förankring i bygden och skickliga ledare spelar också in men är svåra att värdera. Om detta nämner Persson inget.

Han skriver inget om bandy men jag kan inte låta bli att nämna att Hammarby har stora ekonomiska problem som inte kan betala ut löner till spelarna. De som kan är fria att gå till andra klubbar. Det finns tydligen inte tillräckligt med BNP i ölhaken på Södermalm.

Den som lever får se om Perssons teorier håller. Om så är fallet är det kört för Åtvidaberg om inte föreningen hittar en ny modell för att överleva. Hur den ska se ut vet inte jag men ett närmare samarbete med Linköping är nog nödvändigt.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

Sanning i Motala är ett dåligt skämt i Mjölby

V ad ska vi ha ett stationshus från 1800-talet till? Frågan är aktuellt i Motala där min f d kollega Per Olsson köpt Motala Verkstads stationshus, granne med gamla Texas. Per köpte fastigheten förra året och hade väl då inga klara idéer vad huset ska användas till. Så fick han en förfrågan om att hyra ut till närbelägna Pizzaverkstan som är i behov av större lokaler och Per skickade in en ansökan om bygglov. I den ansökte han om ändrat användningsområde från föreningslokal till restaurang. Men han blev nekad. Ett av argumenten var att stationshuset ligger för nära spåret.   20 meters avstånd mellan restaurang och spåret i Sya. Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Caroline Unéus (M) tvår sina händer och skyller på rigid lagstiftning. Hon tycks för övrigt tro att landets lagar stiftas i Östergötland om man ska tro dagens artikel i Corren och MVT. Sista ordet är inte sagt. Enligt Corren kommer Per att skicka ett överklagande till Länsstyrelsen. Jag önskar honom lycka till. ...