Framtiden tillhör de stora

Det är inte tränarens fel att Modo sladdar i SHL-tabellen, det är urbaniseringens. Det är inte jag som säger detta utan Dan Persson, läsvärd krönikör i nättidningen Idrottens Affärer. Han analyserar sambandet mellan samhällsutveckling, ekonomi och elitidrott som få andra skribenter.

Enligt Dan Persson är Örnsköldsvik en för liten kommun (55 000 invånare) för att backa upp ett elitlag i ishockey. Urbaniseringen (unga invånare flyttar till större städer) drabbar inte bara Norrland utan hela Sverige. Örnsköldsviks lokala BNP är inte tillräckligt stor för att hålla Modo under armarna trots föreningens förmåga att producera talanger som hållit för stjärnroller i NHL. Eller enklare uttryckt: utan en rejäl hög med pengar kan inget elitlag existera. Hans resonemang gäller såväl fotboll som ishockey.  Någonstans vid 100 000 invånare går gränsen för den kritiska massan. Det betyder också att relativt stora städer som Linköping och Norrköping bara har plats för ett elitlag vardera.

Utöver tre storstäder med flera lag finns cirka 30 städer med ett upptagningsområde på +100 000, växande näringsliv, universitet, sjukhus och offentliga myndigheter. 60 procent av landets kommuner tappar invånare när främst unga människor söker sig till storstadsområden för utbildning och jobb.

Om jag ser mig omkring hittar jag bevis för att Perssons tankar håller men hans teorier är inte invändningsfria. Linköping har ett elitlag och alla vi som under åren sett de misslyckade försöken att skapa ett Linköpingslag i allsvenskan nickar instämmande. Växjö Lakers har definitivt slagit ut Öster i kampen om sponsorpengarna och svenska mästarna från 1968 återkommer knappast i fotbollssocieteten. Öster förlitar sig på bidrag från kommunen.

Med det resonemanget finns inte plats för Åtvidaberg i allsvenskan på sikt och händelserna utanför planen det senaste halvåret motsäger inte detta. Leksand är också för litet och att Mora skulle återkomma i SHL håller jag för uteslutet. Falkenberg och Mjällby är lysande undantag. Örebro står ut där både hockeylaget och ÖSK lever prima liv. Svenska mästarna Skellefteås (71 000 invånare) dominans i SHL motsäger också Perssons teorier.

Pengar och infrastruktur är dessbättre inte de enda faktorer som bestämmer ett lags framtid. Tradition, förankring i bygden och skickliga ledare spelar också in men är svåra att värdera. Om detta nämner Persson inget.

Han skriver inget om bandy men jag kan inte låta bli att nämna att Hammarby har stora ekonomiska problem som inte kan betala ut löner till spelarna. De som kan är fria att gå till andra klubbar. Det finns tydligen inte tillräckligt med BNP i ölhaken på Södermalm.

Den som lever får se om Perssons teorier håller. Om så är fallet är det kört för Åtvidaberg om inte föreningen hittar en ny modell för att överleva. Hur den ska se ut vet inte jag men ett närmare samarbete med Linköping är nog nödvändigt.