Fortsätt till huvudinnehåll

Framtiden tillhör de stora




Det är inte tränarens fel att Modo sladdar i SHL-tabellen, det är urbaniseringens. Det är inte jag som säger detta utan Dan Persson, läsvärd krönikör i nättidningen Idrottens Affärer. Han analyserar sambandet mellan samhällsutveckling, ekonomi och elitidrott som få andra skribenter.

Enligt Dan Persson är Örnsköldsvik en för liten kommun (55 000 invånare) för att backa upp ett elitlag i ishockey. Urbaniseringen (unga invånare flyttar till större städer) drabbar inte bara Norrland utan hela Sverige. Örnsköldsviks lokala BNP är inte tillräckligt stor för att hålla Modo under armarna trots föreningens förmåga att producera talanger som hållit för stjärnroller i NHL. Eller enklare uttryckt: utan en rejäl hög med pengar kan inget elitlag existera. Hans resonemang gäller såväl fotboll som ishockey.  Någonstans vid 100 000 invånare går gränsen för den kritiska massan. Det betyder också att relativt stora städer som Linköping och Norrköping bara har plats för ett elitlag vardera.

Utöver tre storstäder med flera lag finns cirka 30 städer med ett upptagningsområde på +100 000, växande näringsliv, universitet, sjukhus och offentliga myndigheter. 60 procent av landets kommuner tappar invånare när främst unga människor söker sig till storstadsområden för utbildning och jobb.
Om jag ser mig omkring hittar jag bevis för att Perssons tankar håller men hans teorier är inte invändningsfria. Linköping har ett elitlag och alla vi som under åren sett de misslyckade försöken att skapa ett Linköpingslag i allsvenskan nickar instämmande. Växjö Lakers har definitivt slagit ut Öster i kampen om sponsorpengarna och svenska mästarna från 1968 återkommer knappast i fotbollssocieteten. Öster förlitar sig på bidrag från kommunen.

Med det resonemanget finns inte plats för Åtvidaberg i allsvenskan på sikt och händelserna utanför planen det senaste halvåret motsäger inte detta. Leksand är också för litet och att Mora skulle återkomma i SHL håller jag för uteslutet. Falkenberg och Mjällby är lysande undantag. Örebro står ut där både hockeylaget och ÖSK lever prima liv. Svenska mästarna Skellefteås (71 000 invånare) dominans i SHL motsäger också Perssons teorier.

Pengar och infrastruktur är dessbättre inte de enda faktorer som bestämmer ett lags framtid. Tradition, förankring i bygden och skickliga ledare spelar också in men är svåra att värdera. Om detta nämner Persson inget.

Han skriver inget om bandy men jag kan inte låta bli att nämna att Hammarby har stora ekonomiska problem som inte kan betala ut löner till spelarna. De som kan är fria att gå till andra klubbar. Det finns tydligen inte tillräckligt med BNP i ölhaken på Södermalm.

Den som lever får se om Perssons teorier håller. Om så är fallet är det kört för Åtvidaberg om inte föreningen hittar en ny modell för att överleva. Hur den ska se ut vet inte jag men ett närmare samarbete med Linköping är nog nödvändigt.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.