Fortsätt till huvudinnehåll

Fotopremiär i Göteborg






Album väcker minnen. Detta är mina allra första bilder tagna för 59 år sedan i Göteborgs hamn. Omständigheterna var speciella. Min äldre bror Göran gifte sig med Marianne från Ljung i Västergötland och detta var dagen före bröllopet och han gav sin 19 år yngre bror en ny kamera där filmen redan var insatt. Den kom alltså till användning vid den obligatoriska rundturen med Paddan. Varför ingen av de vuxna påpekade att jag skulle rikta objektivet mot sällskapet i båten vet jag inte men förmodligen var sparsamhet med den dyra filmen anbefalld eller annars var jag fascinerad av de stora fartygen. Jämför med dagens digitalkameror där du knäpper tills du blir nöjd och raderar resten.

Gåvan var inte utan komplikationer. Min fem år äldre syster blev jättesur men fick tröstas med en grön kofta som Marianne köpte. Jag var nog ett bortskämt barn som yngst i en syskonskara på fem.

Annars minns jag bröllopsmiddagen som en lång och glad fest där jag fick dricka hur mycket läskedryck som helst. Under dansen serverades frukt som alla åt av. De vuxna farbröderna hade mycket roligt åt pappa som tvingades förlänga hängslena i fracken med snören och han skrattade också. Det var nog första och enda gången som jag såg min far bära en frack. När mina systrar gifte sig senare var det mörk kostym som gällde.  Om jag minns rätt hade min mamma skrivit ett kort tal som jag läste upp stående på en stol.

Alltnog, Göran och Marianne flyttade in i en tvåa i den nya stadsdelen Kortedala. 1957 föddes Kristin (Titti), tre år senare hennes bror Jonas och 1963 föddes Anna. Samtliga bor i Göteborg med sina familjer.

Mina övriga syskon fick också barn och mina föräldrar hade 13 barnbarn när de gick bort i slutet av 1980-talet och då har jag bidragit med två. De finns i Göteborg, Boxholm, Norrköping, Mjölby, Linköping, Norrtälje och Vaxholm. En klar Östgötadominans men ingen bor i Motala.

Syskonskaran är intakt. Göran är äldst och i maj fyller han 86. Marianne gick bort i cancer 2011. Sörjd och saknad av make, barn och barnbarn samt en stor släkt.

Den första bilden är från Göteborgs hamn. Den andra bilden föreställer Väderstad efter en match på Norra IP samma sommar. Den tredje bilden är på familjens båt i trakten av Medevi. Min mor sitter på fördäck och min äldre syster Vivi finns i sittbrunnen. 



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.