Fortsätt till huvudinnehåll

Zacke håller stilen





Jag måste erkänna att jag ibland irriterar mig på Göran Zachrissons sätt att kommentera golftävlingar Han tappar spåret, förlorar sig i ovidkommande detaljer och glömmer namn. Då och då är hans bollar på väg out-of-bounds men lyckas med Pierre Fulkes assistans ta sig in på banan igen.

Men som lyhörd och inkännande intervjuare är 76-åringen oslagbar. Det visade han i Viasat Golf i helgen med intervjuer med Henrik Stenson, Martin Kaymer och Robert Karlsson. Inte sådana där flåsiga segerintervjuer utan pratstunder i avspänd miljö med tillfälle till eftertanke och reflektioner. Intervjuerna var inspelade före Stensons vinst i Race to Dubai i november. Jag har länge saknat den typer av intervjuer med idrottsstjärnor. Zacke förmår skapa en förtrolig atmosfär och jag tror att åtminstone de svenska spelarna ser honom som en sorts mentor.

Stenson berättade vilken mental trötthet han drabbades av efter succéåret 2013, hur engagemang vid sidan av golfen tog på hans krafter och ibland äventyrade hans förmåga att fokusera på kärnverksamheten. Han var glad över deltagandet i Ryder Cup även om han inte spelade på topp den veckan. ”Jag hoppas vara med även 2016 och ta fler poäng”. Även om han inte sa det rent ut fick jag känslan av att han ser slutet på karriären inom några år. Han tillade att han var tacksam för att han fått möjlighet att se hela världen och tjäna pengar på sin hobby.

Martin Kaymer visade sig vara en komplicerad typ. Han berättade att när han rankades som världsetta efter en seger i Wisconsin 2010 var han inte riktigt nöjd ändå. Han spelade inte tillräckligt bra och tyckte inte han förtjänade platsen. Inte heller hans två majorvinster 2014 gav uttryck för några hurrarop. ”Spela bra några dagar om året kan vilket proffs som helst göra, men hålla en riktigt hög standard över lång tid är få förunnat och det är dit jag strävar.” Tysk perfektionism?

Robert Karlsson, 45, är den verklige veteranen bland de namnkunnigare svenska spelarna. Den långe Katrineholmaren har spelat på Europa- och PGA-tourerna i 25 år med blandade framgångar. ”Jag är beroende av mitt långa spel och får lägga extra tid i gymet för att hålla jämna steg med de yngre konkurrenterna som slår oerhört långt. Jag har tappat 10-15 meter med drivern på tre år”. 

Robert har haft problem de senaste åren. Han drabbades av en ögonsjukdom 2009 som tvingade honom till ett långt uppehåll och senare av en svårdefinierbar psykisk åkomma som hindrade honom från att slå till bollen. ”Jag blev stående med en järnnia i handen i över två minuter på British Open och publiken buade. Jag började oroa mig för att jag inte kunde utöva mitt yrke och försörja min familj”. Det senare kan låta märkligt för Robert har spelat in 15 miljoner euro bara på den europeiska touren (11 vinster) och 5,6 miljoner dollar på den amerikanska touren. Det är inga elitidrottsmän som har så långa karriärer som golfspelare.

Göran Zachrisson får ut det mesta i de här intervjuerna Han har ett djup och en bredd i sin kompetens som få andra sportjournalister och hans horisont överstiger green och fairway. Måtte han aldrig sluta kommentera golf och livet i allmänhet.

Mera Zacke kan du läsa här. Ganska underhållande.
 
 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...