Fortsätt till huvudinnehåll

"Vackert, vilt och vilsamt"



Malexander är en av de vackraste platser jag känner till. Att blicka ut över fjärden från Södra Sand en solig vårdag kan omvända en inbiten asfaltnötare till naturmupp. Åsikterna om denna del av Boxholms kommun är många och starka.

Sedan jag började jobba i Boxholm1980 vet jag inte hur många rapporter, utredningar och arbetsgrupper med syfte att öka antalet fasta invånare som jag och mina kollegor skrivit om. Utan konkret resultat. Snarare är utvecklingen varit negativ med nedläggningen av skolan 2004 och nedläggningen av affären dessförinnan. Det ser i stort sett likadant ut idag som för 35 år sedan när man åker igenom kyrkbyn. Flera av dessa rapporter har karakteriserats av naivt önsketänkande, vilket vi nogsamt undvikit att nämna.

Nu är det dags för ytterligare en rapport skriven av konsulten Margareta Wennlund. Tillsammans med Byalagets ordförande Annie Jamieson har hon myntat en fyndig slogan ”Vackert, vilt och vilsamt.” Utredningen är ambitiös. Wennlund har vänt på alla stenar: miljö, ekoturism, båtliv, nya bostäder, hotell stuguthyrning, marknadsföring och samarbete med universitet i Linköping. Ett radikalt förslag är att låta Kindas turistorganisation marknadsföra Malexander eftersom Boxholm saknar kunnande och resurser.

Av utrymmesskäl ska jag koncentrera mig på de konkreta förslag som avhandlas.

Utredaren konstaterar att befolkningspyramiden är upp- och nervänd. Tillskottet av fasta boende sker enligt följande process: fritidsboende-deltidsboende – fastboende. Därför måste bostäder i attraktiva lägen byggas men självklara byggbara områden saknas som inte strider mot miljöhänsyn.

Att bo i Malexander utan båt är för många som kärlek utan kyssar och det är brist på platser i båthamnen. Byalaget har föreslagit nya platser innanför en pir som skulle sträcka sig från ångbåtsbryggan till Garpaviken. Samt en ny småbåtshamn i Bergvik, nedanför gamla festplatsen.

Tillgängligheten till miljön vid Sommen kommer att öka om projektet med en strandpromenad kan genomföras. Tyvärr har den stött på patrull. Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap är inte beredd att skjuta till de 2,5 miljoner kr som byalaget sökt. Rasrisken i branten är inte tillräckligt stor enligt MSB.

Ett viktigt steg är att bygga om ångbåtsbryggan vid Södra Sand. Avsikten är att göra den mer stabil, öka ytan så att det finns utrymme för en servering och att med bojar eller bommar ordna förtöjningsmöjligheter för gästande båtar. Här krävs både elanslutning och latrintömning. Men Wennlund påpekar också att båtturismen påverkar vattenmiljön negativt.

Om man leker med tanken på att mark och medel till investeringar i hotell, pizzerior, restauranger, pubar och allsköns tingel-tangel finns, hur mycket av den varan tål byn? Är det ens önskvärt? Risken är stor för att Malexander förlorar sin identitet. Vill de fastboende och stugägarna verkligen ha halvfulla turister som springer och pinkar i buskarna?

Återstår att se om också denna utredning också blir en dammsamlare på någon hylla. Jag är avvaktande skeptisk. Och att Boxholms kommun skulle ta hjälp av Kindas turistorganisation tror jag inte på. Det vore en alltför stor prestigeförlust för kommunledningen.


Socknen har knappt 250 bofasta varv ca 60 bor i kyrkbyn. Befolkningen har minskat kontinuerligt sedan 1875 då 1750 personer noterades i kyrkboken. Samtidigt har antalet fritids- och deltidsboende ökat från nära noll till cirka 1000. Därtill kommer mellan 2000-4000 turister per år.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...