Fortsätt till huvudinnehåll

"Vackert, vilt och vilsamt"



Malexander är en av de vackraste platser jag känner till. Att blicka ut över fjärden från Södra Sand en solig vårdag kan omvända en inbiten asfaltnötare till naturmupp. Åsikterna om denna del av Boxholms kommun är många och starka.

Sedan jag började jobba i Boxholm1980 vet jag inte hur många rapporter, utredningar och arbetsgrupper med syfte att öka antalet fasta invånare som jag och mina kollegor skrivit om. Utan konkret resultat. Snarare är utvecklingen varit negativ med nedläggningen av skolan 2004 och nedläggningen av affären dessförinnan. Det ser i stort sett likadant ut idag som för 35 år sedan när man åker igenom kyrkbyn. Flera av dessa rapporter har karakteriserats av naivt önsketänkande, vilket vi nogsamt undvikit att nämna.

Nu är det dags för ytterligare en rapport skriven av konsulten Margareta Wennlund. Tillsammans med Byalagets ordförande Annie Jamieson har hon myntat en fyndig slogan ”Vackert, vilt och vilsamt.” Utredningen är ambitiös. Wennlund har vänt på alla stenar: miljö, ekoturism, båtliv, nya bostäder, hotell stuguthyrning, marknadsföring och samarbete med universitet i Linköping. Ett radikalt förslag är att låta Kindas turistorganisation marknadsföra Malexander eftersom Boxholm saknar kunnande och resurser.

Av utrymmesskäl ska jag koncentrera mig på de konkreta förslag som avhandlas.

Utredaren konstaterar att befolkningspyramiden är upp- och nervänd. Tillskottet av fasta boende sker enligt följande process: fritidsboende-deltidsboende – fastboende. Därför måste bostäder i attraktiva lägen byggas men självklara byggbara områden saknas som inte strider mot miljöhänsyn.

Att bo i Malexander utan båt är för många som kärlek utan kyssar och det är brist på platser i båthamnen. Byalaget har föreslagit nya platser innanför en pir som skulle sträcka sig från ångbåtsbryggan till Garpaviken. Samt en ny småbåtshamn i Bergvik, nedanför gamla festplatsen.

Tillgängligheten till miljön vid Sommen kommer att öka om projektet med en strandpromenad kan genomföras. Tyvärr har den stött på patrull. Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap är inte beredd att skjuta till de 2,5 miljoner kr som byalaget sökt. Rasrisken i branten är inte tillräckligt stor enligt MSB.

Ett viktigt steg är att bygga om ångbåtsbryggan vid Södra Sand. Avsikten är att göra den mer stabil, öka ytan så att det finns utrymme för en servering och att med bojar eller bommar ordna förtöjningsmöjligheter för gästande båtar. Här krävs både elanslutning och latrintömning. Men Wennlund påpekar också att båtturismen påverkar vattenmiljön negativt.

Om man leker med tanken på att mark och medel till investeringar i hotell, pizzerior, restauranger, pubar och allsköns tingel-tangel finns, hur mycket av den varan tål byn? Är det ens önskvärt? Risken är stor för att Malexander förlorar sin identitet. Vill de fastboende och stugägarna verkligen ha halvfulla turister som springer och pinkar i buskarna?

Återstår att se om också denna utredning också blir en dammsamlare på någon hylla. Jag är avvaktande skeptisk. Och att Boxholms kommun skulle ta hjälp av Kindas turistorganisation tror jag inte på. Det vore en alltför stor prestigeförlust för kommunledningen.


Socknen har knappt 250 bofasta varv ca 60 bor i kyrkbyn. Befolkningen har minskat kontinuerligt sedan 1875 då 1750 personer noterades i kyrkboken. Samtidigt har antalet fritids- och deltidsboende ökat från nära noll till cirka 1000. Därtill kommer mellan 2000-4000 turister per år.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.