Fortsätt till huvudinnehåll

En populär Nalle gör comeback



En glad nyhet för östgötska rallyvänner. Björn ”Nalle” Johansson gör comeback i rallyskogarna. Nalle, snart 60, siktar på premiär i Järnlunden i januari. Nalle har köpt en Opel Kadett -75 som ska förses med en värstingmotor från Tyskland. Han utför naturligtvis allt verkstadsarbete själv på nyförvärvet.

Jag är inte särskilt intresserad av motorsport men Nalle kan ingen undgå att påverkas av. Den trevligaste idrottsman jag träffat. Alltid glad, positiv och generös. En sån kille som alla vill ha som granne.

Jag hade förmånen att göra hans 50-årsporträtt i Corren för nästan tio år sedan. Han berättade att hans första körlärare var mamman som var distriktssköterska. Blott 16 år gammal satte sig den motorintresserade ynglingen vid ratten med morsan bredvid för att testa kurvorna på skogsvägarna i Högbytrakten. Han var metodisk, envis och energisk och kunde slipa på detaljer i evighet. Det hände att han körde samma vänsterkurva tio gånger en vinterkväll för att hitta det rätta spåret.

Nalle var unik som rallyförare då han skruvade på motorn själv. Och han var självlärd enligt trial and error-metoden. Åtskilliga konkurrenter fick hjälp med framvagnsinställningar och rätt turbotryck. Under flera år drev han en verkstad i Mjölby och delade med sig av sina breda kunskaper till alla sorts bilister.

Körkunskaperna räckte till två SM-tecken. Den första tog han i en Opel Kadett. Senare gick han över till Mazda när han fick chansen att köra en fyrhjulsdriven modell. Märkesbytet skedde utan hårda ord. Det är ganska betecknande för hans person och gärning. Nalle lämnar aldrig några ”hard feelings” efter sig. Jag tror att fler än vanligt kommer att följa tävlingen i skogarna kring Järnlunden när de fått veta att Nalle är en av deltagarna.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...