Fortsätt till huvudinnehåll

Vaknade till en adrenalinhöjare



Vaknade på söndagsmorgonen till en riktig adrenalinhöjare. Peter Hanssons seger i Shanghai Masters, ett slag före världsettan Rory McIllroy. Samma marginal han startade finalrundan med.

Peter ledde som mest med fyra slag men eagle av McIllroy på femtonde och birdie på sextonde satte press på svensken som tvingades till monsterchippar och svåra puttar för att rädda par. Ledningen inför 18:e var två slag.

18:e gav ännu mer hjärtfladder. McIllroy spelade in först och gav sig själv ett birdieläge medan Hanssons inspel blev pluggad i den tjocka ruffen ett par meter kort green. Hansson hävdade att han hade rätt att droppa men domarnas beslut blev att han skulle spela ur det pluggade läget. Hansson högg till med en wedge och lyckades få upp bollen till cirka tre meter från hål. Tvåputt därifrån och birdie av nordirländaren skulle tvinga fram särspel. McIllroys putt var bra men slank förbi hålkanten och svensken hade två slag för att fixa segerchecken vilket han också klarade av.

Tilläggas kan att den långa väntan för McIllroy före putten inte var till hans fördel.

Hansson vann 800 000 euro och ligger tvåa i Race to Dubai. Han vann KLM Open för några veckor sedan och har flera andra- och tredjeplaceringar. I segerintervjun sa han att främsta målet är att utmana Rory McIllroy om förstaplatsen i Race to Dubai. Han var lite besviken  Ryder Cup men revanschlystnad var inte hans drivkraft i denna tävling.

Jag anser att Peter Hansson är Sveriges klart lysande idrottsstjärna för tillfället vid sidan av Zlatan.

En iakttagelse. Längden är inget problem för världseliten. De gör bättre snittscorer på par femmor, trots att längden i regel överstiger 500 meter, än på par treor. Tvärtemot oss vanliga hackers. Några andra jämförelser gör jag icke.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...