Fortsätt till huvudinnehåll

Gud ser dig...



Av någon anledning har jag ett förråd av anekdoter i bakhuvudet. Min son tycker det är tröttsamt och brukar pika mig för det. Men jag tar tjuren vid hornen och berättar den här i alla fall.

En god vän var under sin studietid i Dalarna inackorderad hos en äldre, religiös kvinna. Det mesta gick bra men min kompis märkte att kvinnan snokade i hans byrålådor. Vad hon sökte var okänt, kanske misstänkte hon kontraband i form av cigarretter eller sprit gömt bland strumpor och kalsonger eller var bara nyfiken i största allmänhet. Min vän grubblade länge på hur han skulle lösa problemet och till sist kom han på en lösning. Han skrev en stor lapp med texten GUD SER DIG, KÄRRINGJÄVEL och placerade i översta lådan. De ovälkomna besöken upphörde och parterna behöll en korrekt attityd till varandra. En diplomatisk lösning på ett problem som inte kunde lösas med konfrontation.

Jag har också gjort bekantskap med inackorderingstanter. Under min andra sommar som feriejobbare på Brandförsäkringsverket i Stockholm var jag inneboende hos en äldre släkting i Farsta. Och där åkte jag ut på öronen efter bara tre veckor på grund av en bagatell. Jag var beredd att åka hem till Motala igen men fick bo hemma hos en äldre manlig arbetskamrat. Och det var som vi säger på östgötska; ”mycke oeoligare.”

Efter samtal med andra släktingar förstod jag att min hyresvärdinna hade psykiska problem. Vilket inte var så lätt för en 17-åring att begripa eller hantera.

Kommentarer

  1. Nej, verkligen inte. Vad synd att du inte fick veta det innan. Men sånt pratade man väl inte om, antar jag.

    SvaraRadera
  2. Nej, det var ingen som upplyste mig om det. Det gällde att hastigt och lustigt hitta en lösning när jag fick ett sommarjobb genom arbetsförmedlingens försorg(!). Det var de vanliga förmaningarna om att sköta sig o s v. Det var en kusin på mammas sida och farsan tyckte det var roligt att retas med morsan om detta. Min brott bestod i att jag en kväll bjudit hem min äldre syster och hennes fästman på kaffe. En bagatell som sagt.

    /Aj

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...