Fortsätt till huvudinnehåll

Gud ser dig...



Av någon anledning har jag ett förråd av anekdoter i bakhuvudet. Min son tycker det är tröttsamt och brukar pika mig för det. Men jag tar tjuren vid hornen och berättar den här i alla fall.

En god vän var under sin studietid i Dalarna inackorderad hos en äldre, religiös kvinna. Det mesta gick bra men min kompis märkte att kvinnan snokade i hans byrålådor. Vad hon sökte var okänt, kanske misstänkte hon kontraband i form av cigarretter eller sprit gömt bland strumpor och kalsonger eller var bara nyfiken i största allmänhet. Min vän grubblade länge på hur han skulle lösa problemet och till sist kom han på en lösning. Han skrev en stor lapp med texten GUD SER DIG, KÄRRINGJÄVEL och placerade i översta lådan. De ovälkomna besöken upphörde och parterna behöll en korrekt attityd till varandra. En diplomatisk lösning på ett problem som inte kunde lösas med konfrontation.

Jag har också gjort bekantskap med inackorderingstanter. Under min andra sommar som feriejobbare på Brandförsäkringsverket i Stockholm var jag inneboende hos en äldre släkting i Farsta. Och där åkte jag ut på öronen efter bara tre veckor på grund av en bagatell. Jag var beredd att åka hem till Motala igen men fick bo hemma hos en äldre manlig arbetskamrat. Och det var som vi säger på östgötska; ”mycke oeoligare.”

Efter samtal med andra släktingar förstod jag att min hyresvärdinna hade psykiska problem. Vilket inte var så lätt för en 17-åring att begripa eller hantera.

Kommentarer

  1. Nej, verkligen inte. Vad synd att du inte fick veta det innan. Men sånt pratade man väl inte om, antar jag.

    SvaraRadera
  2. Nej, det var ingen som upplyste mig om det. Det gällde att hastigt och lustigt hitta en lösning när jag fick ett sommarjobb genom arbetsförmedlingens försorg(!). Det var de vanliga förmaningarna om att sköta sig o s v. Det var en kusin på mammas sida och farsan tyckte det var roligt att retas med morsan om detta. Min brott bestod i att jag en kväll bjudit hem min äldre syster och hennes fästman på kaffe. En bagatell som sagt.

    /Aj

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.