Fortsätt till huvudinnehåll

Vem väntar på en cyklande rörmokare?



Knut Karlsson är min äldsta vän på Facebook. Nästan varje dag skriver han läsvärda krönikor om politiker, kultur och miljöfrågor. Nedanstående text är inspirerad av en krönika Knut skrev i början av veckan. Knutte har från sin utsiktspunkt i Alby söder om Stockholm iakttagit den aldrig sinande trafikströmmen på E 4.

Din text är tänkvärd men inte helt invändningsfri. Jag bor vid Kungsvägen i Mjölby. Kungsvägen leder in trafiken i stan från E 4 och Linköping och är Mjölbys mest trafikerade. Tekniska kontoret har uppmätt trafikfrekvensen till 6 000 fordon per vardagsdygn. Om vi antar att två tredjedelar passerar här under tiden 0700-1900 gör det 4 000 fordon. Fyratusen fordon ger 333 bilar i timmen under den aktiva delen av dygnet. 333 bilar i timmen motsvarar 5,5 bilar i minuten. En ganska hög siffra.

När jag går här med hunden uppskattar jag att drygt hälften är privatbilar och återstoden är hantverkarbilar. Det är Pelles Plåt och Bygg, Roffans Rörkrökeri eller Elisabeths Elektriska på väg från en kund till en annan, inte sällan en privatperson som du eller jag. Stopp i avloppet, läckande tak eller mackel med köksbelysningen. Sen har vi ett antal mindre och större lastbilar som levererar livsmedel till butikerna i stan eller material till ett bygge.

Den där gula lastbilen, som du svär över när du inte kommer om, levererar den fläskkotlett du äter till middag i morgon.

Slutsatsen är att vi sitter fast i ett transportsystem för att klara vardagens små förtretligheter. Man kan inte bara radikalt minska biltransporterna utan att det får konsekvenser för alla människor. Ingen har tid och tålamod att vänta på en cyklande rörmokare när det är stopp i muggen. Och när han väl kommer fram har han fått med sig fel rörtång och måste cykla tillbaka för att hitta rätt.

Hur det ska gå till att skifta transportsystem, vet inte jag men på VTI finns det skolade människor som ägnar arbetsdagen åt att fundera över slika ting.

Är inte mycket för fältstudier men ställde mig 14:15-14:25 vid vägen för att räkna bilar och kom upp i 52 st. 10 x 52 är 520. Cirka 20 procent var tjänstefordon och då räknade jag inte in taxi och skolskjutsar.

Kommentarer

  1. Om man bor i stockholms innnerstad går det ofta fortare med en cyklande rörmokare. Man fastnar inte i köer och slipper leta parkering. Miljövänligare dessutom! Det finns faktiskt en cyklande rörmokare nu i Stockholm: http://cyklanderörmokaren.se/

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.