Fortsätt till huvudinnehåll

Skjut inte på pianisten



Det är en turbulent höst i Kinda kommun. Det började med avslöjanden att förre kommunchefen höjt förvaltningschefernas löner kraftigt. Personalchefens lön höjdes t ex med 20 000 kr eller 60 procent. Alla politiker sade sig vara ovetande om höjningarna trots att de själva givit kommunchefen Anders Lind rätt att göra så genom en förändrad delegationsordning.

Och idag publiceras innehållet i en av kommunfullmäktige beställd rapport som är allt annat än smickrande. Klen politisk styrning och en ilsken och manipulativ kommunchef samt mellanchefer som blockerar fattade beslut är exempel på tillståndet i kommunen. Anders Ljung, kommunstyrelsens ordförande, framställs som en svag ledare, oförmögen att följa upp och avsluta ärenden. Men huvudpersonen i rapporten är förre kommunchefen Anders Lind som karakteriseras som impulsiv, humörstyrd, favoriserande och manipulativ. Han säger till Corren att han blivit utsatt för offentlig smutskastning.

Konsulterna noterar att de fått tydliga signaler om att ledande politiker och tjänstemän ifrågasatt utredningen. Tror jag det, budbärare är sällan populära och paralleller kan dras med tidningarnas nyhetsarbete. Skjut inte på pianisten, det är inte han som skrivit stycket.

Jag hajar till när jag läser vilka konsulter som gjort utredningen: Bengt S Undén och Sven-Inge Arnell. Den senare har ett mångårigt förflutet i Mjölby kommun som socialchef och personalchef och som kommunchef i Finspång. Han skapade själv svarta rubriker för några år sedan när han lämnade Finspång sedan han dömt ut av fullmäktige fattade sparbeslut som orealistiska. Arnell och jag hade tät kontakt under min första period på Corren 1982-1990 och hade många intressanta diskussioner som ibland hamnade vid sidan av huvudämnet. Sven-Inge är påläst, verbal och orädd och var den som i praktiken styrde socialnämnden. En av de skickligaste kommuntjänstemän jag träffat under mina år många som kommunreporter. För mig är hans namn på dokumentet en kvalitetsstämpel.

Sen kan man tycka lite synd om Anders Lind som blir utsatt för sådan kritik när han lämnat sitt jobb. Men det hör till spelreglerna när man arbetar i offentliga sektorn. En liknande rapport om tillståndet på BT (Toyota) eller Väderstad-Verken skulle aldrig nått medierna.

Jag kan inte låta bli att fundera på resultatet om Arnell skulle ha granskat sin gamla arbetsgivare. Mjölby kommun har också upplevt en turbulent period med en förvaltningschef (Ingela Appelsved) som gynnade sin son vid en upphandling och en kommunchef (Peter Karlsson) som fick sparken efter kort tid. Det finns nog igen östgötakommun där det inte förekommer slitningar i form av maktkamp och personkonflikter. Men somliga är duktigare på att dölja det.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...