Fortsätt till huvudinnehåll

Skjut inte på pianisten



Det är en turbulent höst i Kinda kommun. Det började med avslöjanden att förre kommunchefen höjt förvaltningschefernas löner kraftigt. Personalchefens lön höjdes t ex med 20 000 kr eller 60 procent. Alla politiker sade sig vara ovetande om höjningarna trots att de själva givit kommunchefen Anders Lind rätt att göra så genom en förändrad delegationsordning.

Och idag publiceras innehållet i en av kommunfullmäktige beställd rapport som är allt annat än smickrande. Klen politisk styrning och en ilsken och manipulativ kommunchef samt mellanchefer som blockerar fattade beslut är exempel på tillståndet i kommunen. Anders Ljung, kommunstyrelsens ordförande, framställs som en svag ledare, oförmögen att följa upp och avsluta ärenden. Men huvudpersonen i rapporten är förre kommunchefen Anders Lind som karakteriseras som impulsiv, humörstyrd, favoriserande och manipulativ. Han säger till Corren att han blivit utsatt för offentlig smutskastning.

Konsulterna noterar att de fått tydliga signaler om att ledande politiker och tjänstemän ifrågasatt utredningen. Tror jag det, budbärare är sällan populära och paralleller kan dras med tidningarnas nyhetsarbete. Skjut inte på pianisten, det är inte han som skrivit stycket.

Jag hajar till när jag läser vilka konsulter som gjort utredningen: Bengt S Undén och Sven-Inge Arnell. Den senare har ett mångårigt förflutet i Mjölby kommun som socialchef och personalchef och som kommunchef i Finspång. Han skapade själv svarta rubriker för några år sedan när han lämnade Finspång sedan han dömt ut av fullmäktige fattade sparbeslut som orealistiska. Arnell och jag hade tät kontakt under min första period på Corren 1982-1990 och hade många intressanta diskussioner som ibland hamnade vid sidan av huvudämnet. Sven-Inge är påläst, verbal och orädd och var den som i praktiken styrde socialnämnden. En av de skickligaste kommuntjänstemän jag träffat under mina år många som kommunreporter. För mig är hans namn på dokumentet en kvalitetsstämpel.

Sen kan man tycka lite synd om Anders Lind som blir utsatt för sådan kritik när han lämnat sitt jobb. Men det hör till spelreglerna när man arbetar i offentliga sektorn. En liknande rapport om tillståndet på BT (Toyota) eller Väderstad-Verken skulle aldrig nått medierna.

Jag kan inte låta bli att fundera på resultatet om Arnell skulle ha granskat sin gamla arbetsgivare. Mjölby kommun har också upplevt en turbulent period med en förvaltningschef (Ingela Appelsved) som gynnade sin son vid en upphandling och en kommunchef (Peter Karlsson) som fick sparken efter kort tid. Det finns nog igen östgötakommun där det inte förekommer slitningar i form av maktkamp och personkonflikter. Men somliga är duktigare på att dölja det.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.