Fortsätt till huvudinnehåll

Spänningen stiger inför final nr 2



Några timmar återstår innan domaren släpper i väg första heatet i finalmatch nr 2 i Vetlanda. Nu ska det avgöras var SM-bucklan hamnar.

Eftersom jag är en tidningsfreak är försnacket och efterhandskommentarerna i tidningarna en stor del av nöjet. Correns sportchef Christer Kustvik anser i dagens tidning att finalen är avgjord eftersom Piraterna bara nådde en tvåpoängsledning igår kväll. Han pekar på att matchen i grundserien vann Vetlanda med förkrossande 51-39 och att ytterligare en skada tillkommit med Piotr Pawlicki igår. Kustvik dömer ut lagledaren Stefan Anderssons optimism som grundlös. Kustviks resonemang bär rimlighetens prägel men den här typen av tvärsäkra påståenden har en tendens att slå tillbaka. Om Piraterna vinner i kväll också lär väl Kustvik få några skadeglada mejl från Motala.

Kollegan Thomas Augustsson i Motala Tidning avslöjar inga egna åsikter om kvällens utgång. Han nöjer sig med att konstatera att Piraterna har en liten ledning, han refererar till Stefan Anderssons optimism och slår fast att bortafinalen är svår. Lokaltidningar brukar annars agera hejaklack till stadens egna lag.

Vad Vetlandaposten tror kan jag inte rapportera om. Tidningen tillhör landets snålaste tidningskoncern och bara prenumeranter tillåts ta del av innehållet i den digitala upplagan. Unikt för Tidningssverige.

En annan sak som slår mig i samspelet speedway och medier. Ingen annanstans får lagledaren så stort utrymme. Stefan Andersson måste vara det mest exponerade Motalaansiktet i TV de senaste 20 åren. Det är nog bara Sölve Conradsson som kan konkurrera på den punkten. Vad beror det på? En gissning kan vara att han är en av de få i Piraterna som har svenska som modersmål. En av de roligaste punkterna förra säsongen var när Canal Plus visade hur Stefan Andersson i direktsändning ringde upp domaren på den svarta gamla sorgtelefonen för att skälla. Fast de scenerna har vi inte sett i år.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.