Fortsätt till huvudinnehåll

Spänningen stiger inför final nr 2



Några timmar återstår innan domaren släpper i väg första heatet i finalmatch nr 2 i Vetlanda. Nu ska det avgöras var SM-bucklan hamnar.

Eftersom jag är en tidningsfreak är försnacket och efterhandskommentarerna i tidningarna en stor del av nöjet. Correns sportchef Christer Kustvik anser i dagens tidning att finalen är avgjord eftersom Piraterna bara nådde en tvåpoängsledning igår kväll. Han pekar på att matchen i grundserien vann Vetlanda med förkrossande 51-39 och att ytterligare en skada tillkommit med Piotr Pawlicki igår. Kustvik dömer ut lagledaren Stefan Anderssons optimism som grundlös. Kustviks resonemang bär rimlighetens prägel men den här typen av tvärsäkra påståenden har en tendens att slå tillbaka. Om Piraterna vinner i kväll också lär väl Kustvik få några skadeglada mejl från Motala.

Kollegan Thomas Augustsson i Motala Tidning avslöjar inga egna åsikter om kvällens utgång. Han nöjer sig med att konstatera att Piraterna har en liten ledning, han refererar till Stefan Anderssons optimism och slår fast att bortafinalen är svår. Lokaltidningar brukar annars agera hejaklack till stadens egna lag.

Vad Vetlandaposten tror kan jag inte rapportera om. Tidningen tillhör landets snålaste tidningskoncern och bara prenumeranter tillåts ta del av innehållet i den digitala upplagan. Unikt för Tidningssverige.

En annan sak som slår mig i samspelet speedway och medier. Ingen annanstans får lagledaren så stort utrymme. Stefan Andersson måste vara det mest exponerade Motalaansiktet i TV de senaste 20 åren. Det är nog bara Sölve Conradsson som kan konkurrera på den punkten. Vad beror det på? En gissning kan vara att han är en av de få i Piraterna som har svenska som modersmål. En av de roligaste punkterna förra säsongen var när Canal Plus visade hur Stefan Andersson i direktsändning ringde upp domaren på den svarta gamla sorgtelefonen för att skälla. Fast de scenerna har vi inte sett i år.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...