Fortsätt till huvudinnehåll

Moderaterna ger och moderaterna tar



Skattehöjning i Vadstena med 50 öre. Alliansen behöver ett tillskott på knappt sju miljoner för att klara välfärden.
-     
     "En kommun som bara har lagstadgad verksamhet, hur attraktiv är den?" Frågar kommunalrådet Jan Sundström(M) i Corren.

Intressant synpunkt från en lokal företrädare för ett parti som i decennier klagat över högt skattetryck och svällande offentlig sektor.

Moderaterna ger och moderaterna tar. Reinfeldt och Borg har sänkt skatten på lönearbete i flera steg under de sex år de suttit vid makten. Deras man i Vadstena gör tvärtom. Ja, Jan Sundström lever förstås i en annan verklighet än kompisarna i Rosenbad. Det är den här ekonomiska verkligheten som kommunpolitiker oavsett partifärg lever i.

Hans alliansbroder Håkan Jacobson (FP) hoppas att höjningen är tillfällig. Hur pass realistisk är denna förhoppning? Har någon nu levande människa hört talas om att någon kommun sänkt skatten efter genomförd höjning?

Jacobson är orolig för att skattehöjningen har en avskräckande effekt på nyinflyttade men får mothugg av Jan Sundström. Kommunalskattens storlek kommer först på fjärde eller femte plats vid val av bostad. Det kan han nog ha rätt i.
-       
 ""Vi mmåste vända befolkningskurvan, där finns pengar att hämta," säger Anders Agnemar © i samma tidning.

Ännu en from förhoppning utan fastare förankring i verkligheten. Vadstena har sedan år 2000 tappat 362 invånare, från 7 688 till dagens 7 326. Vadstena var som störst under senaste 40-årsperioden 1975 med 7 718 invånare. Inga större språng uppåt eller neråt.

Lite andra siffror för att ge frågan rätt proportioner. Om du har en beskattningsbar inkomst på 300 000 kr innebär 50 öres skattehöjning 1 500 kronor högre skatt om året.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.