Fortsätt till huvudinnehåll

En kommentator går, en annan kommer



Sportjournalister är märkliga varelser. Har de ingen intressant spelare eller ledare att skriva om skriver de om varandra.  Marcus Leifby i Sportbladet ägnar över en halvsida åt kollegan, TV-kommentatorn Niklas Holmgren. Mest känd för att gå upp i falsett när pucken eller bollen närmar sig farligt område.

Niklas Holmgren har kommenterat Premier League sedan slutet av 90-talet men tog det slut i somras när han fick sparken av Viasat Sport. Dessförinnan hade han refererat fotboll och hockey i Canal Plus som numera heter Canal C More (ni hänger med?)

Niklas säger i Sportbladet att tempohöjningen är medveten. Den som dristat sig att hämta en kopp kaffe i köket ska genas tillbaka till sin rättmätiga plats framför teven. Ingen bonnpermis här inte. Niklas har fått ett nytt jobb som referent av allsvensk hockey på Sportbladet men det måste kännas som ett nerköp när man under många arbetat på de stora hockey- och fotbollsarenorna. Fast de serverar nog korv i Oskarshamn också. Marcus saknar honom i rutan.

Viasat verkar vara, hur ska man uttrycka det, en ombytlig arbetsgivare. Tidigare har Thomas Nordahl fått sparken liksom Glenn Hysén men den senare fick nytt arbete på ett spelbolag efter en kort arbetslöshetsperiod. Glenn Hysén är en ”go göbbe” och kommer alltid ner på fötterna, men så är han också härdad i ett omklädningsrum där han och Torbjörn Nilsson klippte sönder kalsongerna för varandra.

Den ende som sitter säkert i sadeln är Glenn Strömberg som jobbar i hur många kanaler som helst samtidigt som han kokar pasta.

De skrivande reportrarna lever säkrare. Om de inte jobbar på Svenskan förstås.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...
2 kommentarer
Läs mer

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...
En kommentar
Läs mer

En försvarsbjässe från Storgatan

År 1990 utsåg regeringen generallöjtnant Åke Sagrén till arméchef. Ett av hans första uppdrag som nyutnämnd var en inspektion på Kvarn. Eftersom jag bott granne med Åke Sagrén på Storgatan 21 A i Motala frågade jag dåvarande redaktören för Correns lördagsläsning, Åsa Christoffersson, om jag fick göra ett knäck. Åke Sagrén växte upp i en tvårummare med två bröder. Fadern var svarvare och anställd på centrala torpedverkstan som alla andra pappor i trappuppgången, och hemvärnschef i Motala under kriget. Mamman hette Annie och var husets snällaste tant. Familjen hade djupa Motalarötter. Åkes farfar drev häståkeri och hade en liten gård i Gamla Stan. Åke berättade att han gjorde sällskap med sin far när hemvärnet gick vakt på Strömbron under kriget. Medlemskapet i hemvärnet var det enda fritidsnöje han tilläts ha. Åke och hans bröder fick inte spela fotboll med de andra grabbarna på gården, all fritid gick åt till studierna. Min äldre bror berättade att den blivande arméchefen g...
Skicka en kommentar
Läs mer