Fortsätt till huvudinnehåll

Han heter Alexander



Treåringen är öppen, nyfiken och vetgirig. Han står tätt intill mormor när hon lagar födelsedagsmiddag. Handen på mormors rygg; vad är det, varför gör du så och tycker morfar om det här? Han prövar att vispa moset efter viss tvekan för han tycker inte om det höga ljudet.
”Vad gör du nu, frågar han mormor.”
”Jag ska steka kött.”
”Vad många köttar. Men potatisen (Hasselbackare) tycker jag inte om. Den är smutsig”.

Med jämna mellanrum lämnar han köket för att kolla vad mamma och pappa, Mats, Linda, Agnes och morfar har för sig. Morfar får inte somna framför teven.

Hoppas han behåller denna nyfikenhet och upptäckarglädje när han börjar skolan om några år. Annars vill han helst efterlikna pappa. Han bär snickarbyxor och dito bälte med hammare i hällan och en gul plasthjälm. Han frågar dagisfröken hur många cirkelsågar och sticksågar hon äger. Vad hon än svarar har pappa fler. Tillsammans med morfar går han igenom Youtubes utbud av stora och små hjullastare, caterpillar och grävskopor. När han får en tumstock bryter han av den i varje led. Varför, frågar vi? ”Ja, men då har jag fler stockar”, svarar han med treåringens självklara logik. Alla mått är 67.

När han är på besök i Mjölby inspekterar han bärgningsbilarna. Han är snabb som en iller och morfar är på helspänn vid promenaden på den starkt trafikerade Kungsvägen.

Han charmar alla vuxna han möter. Vi, hans morföräldrar, jämför med modern i samma ålder och hittar stora likheter. Men vi är ju inga objektiva observatörer.

Han heter Alexander. Vi älskar honom gränslöst.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...
2 kommentarer
Läs mer

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...
En kommentar
Läs mer

Sanning i Motala är ett dåligt skämt i Mjölby

V ad ska vi ha ett stationshus från 1800-talet till? Frågan är aktuellt i Motala där min f d kollega Per Olsson köpt Motala Verkstads stationshus, granne med gamla Texas. Per köpte fastigheten förra året och hade väl då inga klara idéer vad huset ska användas till. Så fick han en förfrågan om att hyra ut till närbelägna Pizzaverkstan som är i behov av större lokaler och Per skickade in en ansökan om bygglov. I den ansökte han om ändrat användningsområde från föreningslokal till restaurang. Men han blev nekad. Ett av argumenten var att stationshuset ligger för nära spåret.   20 meters avstånd mellan restaurang och spåret i Sya. Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Caroline Unéus (M) tvår sina händer och skyller på rigid lagstiftning. Hon tycks för övrigt tro att landets lagar stiftas i Östergötland om man ska tro dagens artikel i Corren och MVT. Sista ordet är inte sagt. Enligt Corren kommer Per att skicka ett överklagande till Länsstyrelsen. Jag önskar honom lycka till. ...
Skicka en kommentar
Läs mer