Fortsätt till huvudinnehåll

Storpotäten ynglar av sig




Kommuner beskylls ofta för att vara formella och fantasilösa institutioner men i Mjölby kommun flödar kreativiteten. Den hyllade storpotäten i Viringerondellen har fått två efterföljare, en i dammen mellan broarna och en i den torrlagda fontänen framför Stadshuset. Den förra är väl synlig från kommunchefens tjänsterum.

Kommunledningen, såväl tjänstemän som politiker, är ense om beslutet.
Symboliken mellan potatis och Svartån är glasklar. Det är ån som potatisodlarna i kommunens nordvästra del (Bjälbotrakten) använder för bevattning.

Citat ur det pressmeddelande som gick ut på onsdagen:
… självklart ska vi inte gömma undan denna vackra symbol i en avsides belägen rondell utan de ska finnas på väl synlig plats i stans centrala delar. En god symbol för kommunens odlingslandskap. Vi räknar med minst en uppskattande artikel i de medier som räknas; DN, Aftonbladet eller Expressen. (Carina Jönsson, kommunalråd).
… i kommunen har vi de största producenterna av
vinterpotatis. Jag tycker att det är en god tanke att vi lyfter detta
med mat när vi bor på Östgötaslätten. Kommunen är präglad av jordbruket. Nu lyfter vi potatisen. En gång till. (Monika Gideskog, oppositionsråd).
… bara för att vår hårt arbetande personal inte ska bli ledsna har vi också placerat ett exemplar i fontänen framför Stadshuset. Något att inspireras av vid kafferasterna. (Cecilia Vilhelmsson, tillträdande kommunalråd).

Klarar dammpotäten vårfloden?
Ja, den är väl förankrad och klarar både stormar och strömmar. Vi ser med tillförsikt an mot framtiden. (Vilhelmsson igen)

Den officiella invigningen äger rum vid Broarnas dag i juni.

Själv ska jag äta potatisgratäng till middag.




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.