Fortsätt till huvudinnehåll

Två giganter i TV-studion



Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen: Veckans brott med Leif G W Persson är svensk televisions bästa program. Redaktionen tycks ha ett oändligt material att ösa ur och inget program är det andra likt. Den här gången hade redaktionen lyckats få dit Jan Guillou och programledaren Camilla Kvartofts förtjusning över att ha två sådana publicistiska giganter i studion var påtaglig.

De f d parhästarna skrockade glatt när de fick ventilera minnen från förr. Deras vägar korsades för första gången på 1970-talet. Guillou som ung, hungrig reporter på Fib-Aktuellt och Persson som rådgivare åt rikspolischefen. Persson befann sig i gränslandet mellan myndigheten och journalistiken på 70-talet. Journalisterna kallade honom Röda Läcket på grund av hans vana att läcka nyheter.

Guillou berättade hur det gick till när han och en annan journalistlegend, Arne Lemberg, skrev om trippelmordet i Handen i januari 1967. Eftersom Fibban var en veckotidning gällde det att hitta en annan vinkel än morgon- och kvällspressen. Lösningen var att ge sig ut på stan och köpa en kpist vilket lyckades.
”50 procent av artikeln var fakta, 50 procent var fejk, sa Guillou och tillade att han och Lemberg tillbringade mycket tid på Tennstopet. Den senare var för övrigt en mycket kreativ journalist tillade Persson med en blinkning.

Finns det en risk att kriminaljournalistiken blir cynisk, frågade Kvartoft.
Javisst, svarade de gamla hannarna med en mun. Det finns bra mord och dåliga mord. Ett dåligt mord är en uppgörelse i en fyllekvart medan ett bra mord är den vackra studentskan som försvinner i midsommarnatten.” Med ”bra” menas i detta fall ett spaningsmord som säljer lösnummer.

Poliser och journalister har en likartad syn på vad som är ett bra eller dåligt mord. Ett ”fyllekvartsmord” utreds och lagförs enligt regelboken men ett spaningsmord engagerar till 110 procent. Stämningen bland poliserna påminner då om stämningen i ett fotbollslags omklädningsrum inför en viktig match. Persson erkände att han reagerar likadant.

Arne Lemberg (1941-1979) är en av få svenska journalister som dött i tjänsten. Han var våren 1979 utsänd av Expressen för att bevaka inbördeskriget i Uganda när han mördades tillsammans med Svenska Dagbladets Karl Bergman. Även två tyska journalister avrättades vid samma tillfälle. Mytbildningen och historierna om den äventyrlige Arne Lemberg är stor. Redan som tonåring visade han framfötterna när han hemma i Öregrund stal faderns bil och körde till Paris tillsammans med en kompis och var borta i tre veckor.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.