Kommunen får Svarte Petter

Igår kväll valde jag bort hockeyn för Uppdrag Granskning. Och det var ett val jag inte ångrade. Det var en fröjd att se och höra hur den väl pålästa reportern Sophia Djibaridis läxade upp Götenes ledande kommunpolitiker som upphandlingsregler och kommunallagen.

Historien om Götenes medeltida värld och äventyrspark är en provkarta på vad som kan gå snett när en kommun beslutar sig för att gå i clinch med den nyckfulla och ombytliga nöjesvärlden.

Glädjekalkyler, överskattade intäktsmöjligheter, brott mot upphandlingslagen, missade bygglov, byggkaos, oklara ägarförhållanden, svågerpolitik, bokföringstrubbel och skenande kostnader. Samt ett farsartat inslag om en älg som gick och dog i Falköping. Kostnad, en halv miljon. Inte oväntat var också Bert Karlsson inblandad i detta västgötska äventyrsprojekt från sommaren 2010.

En bakgrund. Götene kommun (13 000 invånare) sökte en plats på turistkartan. Ett tillfälle yppade sig när filmbolaget ville sälja rekvisita efter inspelningen av filmen om Arn. Kommunen slog till. Enligt en kommunal förstudie skulle en insats på sju miljoner kr räcka innan parken var redo att ta emot de första besökarna. När Djibaridis summerade äventyret var de samlade kostnaderna uppe i nästan 100 miljoner kr. UG hävdar att förstudien manipulerats.

Efter fyra år med publikfiaskon och accelererande förluster valde kommunen att slå igen parken i somras. Men kostnaderna tickar på ändå. Fast parken är stängd kostar den fyra miljoner kr årligen varav 800 000 kr i hyra för en äventyrsborg som Bert Karlsson lät uppföra 2010. Detta hyresavtal löper i 20 år.

En oppositionell politiker sammanfattade ärendet så här: ”Böckerna om Arn skapade ett intresse för bygden och vi hade mycket turister här. När filmen var klar var intresset redan på nedåtgående. Satsningen på den här typen av turism kom flera år försent”.

Andra Götenebor var mer rakt på sak: ”Gör parkeringsplats av nöjesfältet”, sa en tillfrågad.

När den kommunala världen möter näringslivet i gemensamma satsningar brukar spelet sluta med att kommunen sitter med Svarte Petter på hand.

Finns det liknande exempel på vår sida av Vättern? Ja, Norrköpings kommuns ägande av Kolmårdens djurpark har inte varit helt problemfritt under åren men det som jag följde på nära håll var Trolle Hatt i Ödeshög på 80-talet. Inomhustivolit gick i konkurs och dess ägare försattes i personlig konkurs liksom ett tiotal butiker. Kommunen förlorade inga stora summor men Stora Åby Sparbank förlorade mycket pengar och fick ge upp sin självständighet. Det var inte bara en misslyckad satsning att placera Ödeshög på kartan utan det förekom också mänskliga tragedier. En israelisk ”miljardär”, Arie Even, hade stora planer för Bona norr om Motala på 90-talet. Det slutade med konkurs men kommunen kom tämligen helskinnad undan.

Mjölby kommun har avhållit sig från liknande finansiella äventyr. Sett i detta perspektiv är 123 000 kr till en potatis i glasfiber en försumbar kostnad.