Fortsätt till huvudinnehåll

Kommunen får Svarte Petter



Igår kväll valde jag bort hockeyn för Uppdrag Granskning. Och det var ett val jag inte ångrade. Det var en fröjd att se och höra hur den väl pålästa reportern Sophia Djibaridis läxade upp Götenes ledande kommunpolitiker som upphandlingsregler och kommunallagen.

Historien om Götenes medeltida värld och äventyrspark är en provkarta på vad som kan gå snett när en kommun beslutar sig för att gå i clinch med den nyckfulla och ombytliga nöjesvärlden.

Glädjekalkyler, överskattade intäktsmöjligheter, brott mot upphandlingslagen, missade bygglov, byggkaos, oklara ägarförhållanden, svågerpolitik, bokföringstrubbel och skenande kostnader. Samt ett farsartat inslag om en älg som gick och dog i Falköping. Kostnad, en halv miljon. Inte oväntat var också Bert Karlsson inblandad i detta västgötska äventyrsprojekt från sommaren 2010.

En bakgrund. Götene kommun (13 000 invånare) sökte en plats på turistkartan. Ett tillfälle yppade sig när filmbolaget ville sälja rekvisita efter inspelningen av filmen om Arn. Kommunen slog till. Enligt en kommunal förstudie skulle en insats på sju miljoner kr räcka innan parken var redo att ta emot de första besökarna. När Djibaridis summerade äventyret var de samlade kostnaderna uppe i nästan 100 miljoner kr. UG hävdar att förstudien manipulerats.

Efter fyra år med publikfiaskon och accelererande förluster valde kommunen att slå igen parken i somras. Men kostnaderna tickar på ändå. Fast parken är stängd kostar den fyra miljoner kr årligen varav 800 000 kr i hyra för en äventyrsborg som Bert Karlsson lät uppföra 2010. Detta hyresavtal löper i 20 år.

En oppositionell politiker sammanfattade ärendet så här: ”Böckerna om Arn skapade ett intresse för bygden och vi hade mycket turister här. När filmen var klar var intresset redan på nedåtgående. Satsningen på den här typen av turism kom flera år försent”.

Andra Götenebor var mer rakt på sak: ”Gör parkeringsplats av nöjesfältet”, sa en tillfrågad.

När den kommunala världen möter näringslivet i gemensamma satsningar brukar spelet sluta med att kommunen sitter med Svarte Petter på hand.

Finns det liknande exempel på vår sida av Vättern? Ja, Norrköpings kommuns ägande av Kolmårdens djurpark har inte varit helt problemfritt under åren men det som jag följde på nära håll var Trolle Hatt i Ödeshög på 80-talet. Inomhustivolit gick i konkurs och dess ägare försattes i personlig konkurs liksom ett tiotal butiker. Kommunen förlorade inga stora summor men Stora Åby Sparbank förlorade mycket pengar och fick ge upp sin självständighet. Det var inte bara en misslyckad satsning att placera Ödeshög på kartan utan det förekom också mänskliga tragedier. En israelisk ”miljardär”, Arie Even, hade stora planer för Bona norr om Motala på 90-talet. Det slutade med konkurs men kommunen kom tämligen helskinnad undan.

Mjölby kommun har avhållit sig från liknande finansiella äventyr. Sett i detta perspektiv är 123 000 kr till en potatis i glasfiber en försumbar kostnad.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och