Fortsätt till huvudinnehåll

Golfspel på marginalen





Golfen i Sverige har fortfarande nästan en halv miljon spelare. Sålunda redovisas drygt 23 000 nya medlemmar under 2010 och dessutom började 8 000 före detta medlemmar att spela igen. Men det råder en stor omsättning och totalt var det flera personer som slutade än som började spela.

Golfens kris har varat några år nu och medlemsflykten och följande ekonomiska problem har lett till skadeglada kommentarer. Senast är det A 6 GK i Jönköping och Krokom i Jämtland som redovisar akuta lägen. Sporten har ju inga kommunala miljoner att luta sig emot utan de ekonomiska problemen får medlemmarna själva reda ut.

Svenska Golfförbundet har gjort en avhopparstudie under 2009 och där framkommer att många slutar för att de inte känner sig hemma i klubben, att de blivit dåligt bemötta, eller att de som är höghandicapare känner sig stressade av ”golfpoliser” som jagar dem ute på banan.

Här känner jag att jag får bita mig i tungan för jag är en av de otåliga som morrar om det inte går tillräckligt fort i bollen framför. Lugn och tålamod.

Att sluta är något som vederbörande har funderat på i tre-fyra år, vilket också innebär att klubben ändå kan påverka beslutet. Det måste vara lättare att behålla befintliga medlemmar än att rekrytera nya.

De som befinner sig mest på marginalen är de som spelar få ronder, samt de som har högre handicap. De känner inte att de utvecklas och tycker inte att det är lika kul. Så det är en viktig uppgift för klubbarna att fånga in dem och hjälpa dem vidare. Genom golfens IT-system bör det vara lätt att identifiera dem som spelar ”på marginalen”.

En konkret åtgärd kan vara att reservera banan någon kväll i veckan för nybörjare och höghandicapare så att de får spela banan i sin egen takt utan några handicapjägare flåsande i nacken. Den generositeten bör vi etablerade golfare visa. På sikt är det en överlevnadsfråga för klubbarna.

Tidsbrist är en annan faktor som hämmar rekryteringen till sporten. En tävling slutar numera aldrig under fyra timmar, ibland får man vara glad om den inte tar fem. Men vad är det för naturlag som säger att varje tävling måste vara 18 hål. Varför inte nio?

Jag hoppas att kommande säsongs 30-årsjubileum i min hemmaklubb leder till att medlemmarna får en nytändning och att nya människor får upp ögonen för sporten.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.