Mjölby förlorar i domstol

Ni lade kanske märke till i veckan att Mjölby kommun torskade i ett skadeståndsmål mot ägarna till Östad golfklubb. Mjölby kommun har ett dåligt facit när det gäller att lösa tvister i domstol.

På 90-talet skulle kommunen anställa en ny kommunchef efter Hans Halvarsson. För att undvika att Corren skulle publicera vilka som sökt tjänsten lades uppdraget ut på en rekryteringskonsult i Linköping. Corren begärde att få läsa listan över sökanden men nekades. Då skrev dåvarande redaktionschefen Agneta Hagelin ett överklagande till Länsrätten (nuvarande Förvaltningsrätten) och vann. Kommunen överklagade till Kammarrätten och förlorade igen. Inte heller här nöjde man sig med beslutet utan överklagade till Regeringsrätten. Corren vann igen men det var en Pyrrhusseger för nyheter är som bekant färskvara och när domstolarna var klara med sitt var Åke Ohnback redan anställd. Det var ett cyniskt spel av kommunen som visste att Corren hade rätt men ville vinna tid. Ohnback blev inte långvarig som kommunchef men det är en annan historia.

Ett betydligt allvarligare fall var striden om de tre i konkurs försatta bostadsrättsföreningarna i Mjölby, Sya och Västra Harg för tio år sedan. Radhusen byggdes i början av 90-talet vid en period då regeringen drog in subventionerna för bostadsbyggande. Husen byggdes med kommunal borgen. Alla kalkyler sprack och föreningarna fick omgående ekonomiska problem. De gick till kommunen och klagade sin nöd som beslutade stötta föreningarna ekonomiskt. Detta avtal förnyades 1999 och jag skrev om det i Corren. Artikeln väckte en privatperson i Mantorp som överklagade till Länsrätten. Han hävdade med rätta att kommunallagen förbjuder en kommun att gynna något företag eller organisation på bekostnad av någon annan (likställighetsprincipen). Ärendet traskade igenom samtliga administrativa domstolar och när krutröken skingrats i Regeringsrätten visade det sig att den klagande hade rätt.

Följden blev att bostadsrättsföreningarna gick i konkurs och eftersom kommunen var borgensman hamnade ärendet på dåvarande kommunalrådet Jörgen Oskarssons bord. Efter en lång och uppslitande debatt (fastighetsjuridik är inte lätt) inlemmades radhusen i det kommunala bostadsbolagets fastighetsbestånd. Sedan följde ånyo förhandlingar mellan föreningsmedlemmarna/hyresgästerna och Bostadsbolaget när den senare skulle lösa in husen. Flera av hyresgästerna hade inrett vindarna till höga kostnader och dessa ville man ha betalt för men fick nobben.

Kostnaderna för kommunens borgensåtaganden uppgick till minst sexsiffriga belopp. Vi fick åtskilliga samtal till redaktionen om detta mål och många av de f d föreningsmedlemmarna var förtvivlade. I den här affären fanns bara förlorare.