Fortsätt till huvudinnehåll

Mjölby förlorar i domstol



Ni lade kanske märke till i veckan att Mjölby kommun torskade i ett skadeståndsmål mot ägarna till Östad golfklubb. Mjölby kommun har ett dåligt facit när det gäller att lösa tvister i domstol.

På 90-talet skulle kommunen anställa en ny kommunchef efter Hans Halvarsson. För att undvika att Corren skulle publicera vilka som sökt tjänsten lades uppdraget ut på en rekryteringskonsult i Linköping. Corren begärde att få läsa listan över sökanden men nekades. Då skrev dåvarande redaktionschefen Agneta Hagelin ett överklagande till Länsrätten (nuvarande Förvaltningsrätten) och vann. Kommunen överklagade till Kammarrätten och förlorade igen. Inte heller här nöjde man sig med beslutet utan överklagade till Regeringsrätten. Corren vann igen men det var en Pyrrhusseger för nyheter är som bekant färskvara och när domstolarna var klara med sitt var Åke Ohnback redan anställd. Det var ett cyniskt spel av kommunen som visste att Corren hade rätt men ville vinna tid. Ohnback blev inte långvarig som kommunchef men det är en annan historia.

Ett betydligt allvarligare fall var striden om de tre i konkurs försatta bostadsrättsföreningarna i Mjölby, Sya och Västra Harg för tio år sedan. Radhusen byggdes i början av 90-talet vid en period då regeringen drog in subventionerna för bostadsbyggande. Husen byggdes med kommunal borgen. Alla kalkyler sprack och föreningarna fick omgående ekonomiska problem. De gick till kommunen och klagade sin nöd som beslutade stötta föreningarna ekonomiskt. Detta avtal förnyades 1999 och jag skrev om det i Corren. Artikeln väckte en privatperson i Mantorp som överklagade till Länsrätten. Han hävdade med rätta att kommunallagen förbjuder en kommun att gynna något företag eller organisation på bekostnad av någon annan (likställighetsprincipen). Ärendet traskade igenom samtliga administrativa domstolar och när krutröken skingrats i Regeringsrätten visade det sig att den klagande hade rätt.

Följden blev att bostadsrättsföreningarna gick i konkurs och eftersom kommunen var borgensman hamnade ärendet på dåvarande kommunalrådet Jörgen Oskarssons bord. Efter en lång och uppslitande debatt (fastighetsjuridik är inte lätt) inlemmades radhusen i det kommunala bostadsbolagets fastighetsbestånd. Sedan följde ånyo förhandlingar mellan föreningsmedlemmarna/hyresgästerna och Bostadsbolaget när den senare skulle lösa in husen. Flera av hyresgästerna hade inrett vindarna till höga kostnader och dessa ville man ha betalt för men fick nobben.

Kostnaderna för kommunens borgensåtaganden uppgick till minst sexsiffriga belopp. Vi fick åtskilliga samtal till redaktionen om detta mål och många av de f d föreningsmedlemmarna var förtvivlade. I den här affären fanns bara förlorare.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.