Fortsätt till huvudinnehåll

Ett skräckhus på riktigt




Ta en titt på bilden ovan. Tinnar och torn, smutsgul fasad och ett rostigt plåttak som sett bättre tider. Nog ser det här huset ut att platsa i en skräckfilm? Och det har figurerat i ett skräckdrama på riktigt.

För tio år sedan, strax innan Mjölby tingsrätts nedläggning, var jag med om en rättegång som var en av de märkligaste jag upplevt under 30 år som rättsreporter. Två unga män stod åtalade för olaga frihetsberövande och grov misshandel. En höstkväll plockade de upp en jämnårig Mantorpsbo i Skänninge och körde honom till detta obebodda hus beläget i Kyrkogatans södra del, granne med bangården. Där utsattes Mantorpsbon för en flera timmar lång misshandel med tortyrliknande inslag som cigarettbränning förutom mängder av slag och sparkar mot huvudet och bålen. Åklagaren var rädd att denna natt kunde ha slutat på värsta tänkbara sätt.

Gärningsmännen var påverkade av sprit och Rohypnol, en kombination som gjorde dem okänsliga för andras lidanden och som är vanligt förekommande bland bankrånare. Det var inte första gången de blandat drogerna. Motivet var höljt i dunkel för parterna var endast ytligt bekanta med varandra. Det verkade vara en slump att Mantorpsbon blev deras offer men jag är inte säker på att utredningen och rättegången gav svar på alla frågor

Målsägaren var lugn och samlad under rättegången och sa flera gånger att han fruktade att hans sista stund var kommen. Gärningsmännen var tystlåtna och hade ingen egentlig förklaring till sitt beteende. Duon var känd för polisen men hade inte tidigare gjort sig skyldiga till grovt våld. Historien är ett bevis för att grovt och hänsynslöst våld kan inträffa även i en liten stad.

Båda dömdes till fleråriga fängelsestraff. Jag ser en av dem på stan ibland men såvitt jag vet har han hållit sig på rätt sida om lagen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.