Fortsätt till huvudinnehåll

Döden var ständigt närvarande på Romanäs






Romanäs, strax norr om Tranås, är en av de märkligaste platserna i den vackra Sommenbygden. Ett stort före detta sanatorium beläget vid Sommens strand och som inte använts för sitt ursprungsändamål på 70 år. I veckan gjorde jag ett besök där och platsen ger upphov till motstridiga associationer. I den tilltagande novemberskymningen tänker jag på en övergiven fångvårdsanstalt eller kulisserna till en skräckfilm. Inte en människa i sikte, bara en bil på parkeringen. Tyst och ödsligt.

Första gången jag besökte Romanäs var för åtta år sedan. Min guide till anläggningen var Annie Svärd, en då 76-årig danskfödd dam, som skrivit en bok om Romanäs. Hon kom dit för att arbeta som 20-åring och blev kvar under många år. För henne var Romanäs och den mäktiga huvudbyggnaden den vackraste platsen på jorden och det var en känsla som hängde med genom åren. Hon kallade boken en 40-årig kärlekshistoria.

Byggnaden stod klar 1905 och byggdes för vård av tuberkulossjuka Den drivande kraften bakom bygget var Julia von Bahr, en societetskvinna från Göteborg som hade tillräckligt med pengar och kontakter för att driva ett projekt i denna storleksordning. Hon var estet och perfektionist och intresserade sig för varje detalj i bygget. Anledningen till hennes engagemang var att en systerdotter drabbades av sjukdomen och det fanns inga vårdplatser i Sverige. Julia von Bahr annonserade efter lämplig mark och fick tips om Röhälla men det föll henne inte i smaken. Men när sällskapet sökte sig längre ut på näset blev reaktionen en annan. Enligt Annie Svärd var Romanäs landets mest exklusiva vårdinrättning.

Detta var före landstingens tid och Romanäs var ingen plats för kreti och pleti utan för bättre bemedlade patienter med hög samhällsstatus. På bilder i boken ses välklädda damer och herrar som flanerar utmed stranden. Författarinnan Harriet Löwenhjelm vårdades under fem år och slutade sina dagar här 1918, endast 31 år gammal. Författaren och chefredaktören Olof Lagercrantz var också patient en period.

Men hög social status, god omvårdnad och pengar på banken är ingen garant för ett långt och hälsosamt liv. Annie Svärd berättade om diskreta, nattliga transporter av döda kroppar. Döden var ständigt närvarande på Romanäs.

Bättre hygien, bättre kosthållning och effektivare mediciner gjorde att sjukdomen slogs tillbaka och behovet av vårdplatser minskade. 1940 övergick anläggningen i Göteborgs stads ägo och blev vårdhem för alkoholister. Sedan många år står de stora husen tomma i tallskogen.

För tio år sedan gjorde dåvarande ägarna ett försök att exploatera marken för tolv villatomter med sjöutsikt. Det misslyckades efter protester från de kringboende. De nuvarande ägarna, en läkarfamilj från Strängnäs, har renoverat delar av huvudbyggnaden. Avsikten är att byggnaden åter ska komma till användning enligt uppgift från en initierad källa i Tranås.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Greven gav Motala ett gott skratt

Pertti Ylermi Lindgren vände upp och ner på Motala under några händelserika höstdagar i början av 60-talet. Under namnet greve Oxenstierna charmade han stadens societet och lät sig bjudas på middag hos Rotary. I själva verket var han en sol-och-vårare som inte kunde betala hotellräkningen. Motala-Greven förekom i många tidningsartiklar den hösten. Middagen på Rotary var hans ingång till stans socialt etablerade kretsar. Rektor Dahlén på läroverket (nuvarande Zederslundsskolan) bjöd in honom för att hålla morgonsamling i aulan och direktör Näslund på Luxor guidade personligen ”greven” på den stora radio- och TV-fabriken. Avslöjande var lika trivialt som banalt. En kvinnlig hotellportier misstänkte att han skulle smita från notan och kontaktade polisen. ”En karl som går klädd i smoking till vardags är det något skumt med”, resonerade hon. Efter det samtalet förpassades Lindgren till finkan. Pertti Lindgren var en ökänd sol-och-vårare (som bl a utgav sig för att vara gynekolog) och b

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Båtbyggarna i Råssnäs

Långa händelselösa vinterdagar ger tid för att rota i källare och skåp. I ett väl undangömt kuvert hittade jag några små bilder när min far byggde en ruffad snipa (690 cm lång) på Råssnäsvarvet 1948, samma år som jag föddes. Om inte jag är felunderrättad har väl varvsbyggnaden samma utseende idag. Vid kaffebordet under en paus i arbetet ses fyra män på en bild. Fr v Tage Mogren, Gunnar Hamré, min far Bror Jakobsson och Ernst Johansson även kallad Finn-Johan. Den senare byggde en folkbåt kallad Örnen och som senare hamnade i Vadstenafamiljen Emilssons ägo. Tage Mogren skulle jag själv lära känna ett tjugotal år senare när jag fick anställning på Luxor. Tage var kreditchef på företaget och den som avgjorde om radiohandlarna skulle några varor att handla med. Vår snipa, som kallades Maringann, efter mina tre äldre systrar fick senare sin hemmahamn i Mörtviken. Bilden visar båten med Skepparpinan i bakgrunden, det vill säga den plats där bron nu finns. Farsan byggde också en sjöbod i M