Fortsätt till huvudinnehåll

Döden var ständigt närvarande på Romanäs






Romanäs, strax norr om Tranås, är en av de märkligaste platserna i den vackra Sommenbygden. Ett stort före detta sanatorium beläget vid Sommens strand och som inte använts för sitt ursprungsändamål på 70 år. I veckan gjorde jag ett besök där och platsen ger upphov till motstridiga associationer. I den tilltagande novemberskymningen tänker jag på en övergiven fångvårdsanstalt eller kulisserna till en skräckfilm. Inte en människa i sikte, bara en bil på parkeringen. Tyst och ödsligt.

Första gången jag besökte Romanäs var för åtta år sedan. Min guide till anläggningen var Annie Svärd, en då 76-årig danskfödd dam, som skrivit en bok om Romanäs. Hon kom dit för att arbeta som 20-åring och blev kvar under många år. För henne var Romanäs och den mäktiga huvudbyggnaden den vackraste platsen på jorden och det var en känsla som hängde med genom åren. Hon kallade boken en 40-årig kärlekshistoria.

Byggnaden stod klar 1905 och byggdes för vård av tuberkulossjuka Den drivande kraften bakom bygget var Julia von Bahr, en societetskvinna från Göteborg som hade tillräckligt med pengar och kontakter för att driva ett projekt i denna storleksordning. Hon var estet och perfektionist och intresserade sig för varje detalj i bygget. Anledningen till hennes engagemang var att en systerdotter drabbades av sjukdomen och det fanns inga vårdplatser i Sverige. Julia von Bahr annonserade efter lämplig mark och fick tips om Röhälla men det föll henne inte i smaken. Men när sällskapet sökte sig längre ut på näset blev reaktionen en annan. Enligt Annie Svärd var Romanäs landets mest exklusiva vårdinrättning.

Detta var före landstingens tid och Romanäs var ingen plats för kreti och pleti utan för bättre bemedlade patienter med hög samhällsstatus. På bilder i boken ses välklädda damer och herrar som flanerar utmed stranden. Författarinnan Harriet Löwenhjelm vårdades under fem år och slutade sina dagar här 1918, endast 31 år gammal. Författaren och chefredaktören Olof Lagercrantz var också patient en period.

Men hög social status, god omvårdnad och pengar på banken är ingen garant för ett långt och hälsosamt liv. Annie Svärd berättade om diskreta, nattliga transporter av döda kroppar. Döden var ständigt närvarande på Romanäs.

Bättre hygien, bättre kosthållning och effektivare mediciner gjorde att sjukdomen slogs tillbaka och behovet av vårdplatser minskade. 1940 övergick anläggningen i Göteborgs stads ägo och blev vårdhem för alkoholister. Sedan många år står de stora husen tomma i tallskogen.

För tio år sedan gjorde dåvarande ägarna ett försök att exploatera marken för tolv villatomter med sjöutsikt. Det misslyckades efter protester från de kringboende. De nuvarande ägarna, en läkarfamilj från Strängnäs, har renoverat delar av huvudbyggnaden. Avsikten är att byggnaden åter ska komma till användning enligt uppgift från en initierad källa i Tranås.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...