Fortsätt till huvudinnehåll

Döden var ständigt närvarande på Romanäs






Romanäs, strax norr om Tranås, är en av de märkligaste platserna i den vackra Sommenbygden. Ett stort före detta sanatorium beläget vid Sommens strand och som inte använts för sitt ursprungsändamål på 70 år. I veckan gjorde jag ett besök där och platsen ger upphov till motstridiga associationer. I den tilltagande novemberskymningen tänker jag på en övergiven fångvårdsanstalt eller kulisserna till en skräckfilm. Inte en människa i sikte, bara en bil på parkeringen. Tyst och ödsligt.

Första gången jag besökte Romanäs var för åtta år sedan. Min guide till anläggningen var Annie Svärd, en då 76-årig danskfödd dam, som skrivit en bok om Romanäs. Hon kom dit för att arbeta som 20-åring och blev kvar under många år. För henne var Romanäs och den mäktiga huvudbyggnaden den vackraste platsen på jorden och det var en känsla som hängde med genom åren. Hon kallade boken en 40-årig kärlekshistoria.

Byggnaden stod klar 1905 och byggdes för vård av tuberkulossjuka Den drivande kraften bakom bygget var Julia von Bahr, en societetskvinna från Göteborg som hade tillräckligt med pengar och kontakter för att driva ett projekt i denna storleksordning. Hon var estet och perfektionist och intresserade sig för varje detalj i bygget. Anledningen till hennes engagemang var att en systerdotter drabbades av sjukdomen och det fanns inga vårdplatser i Sverige. Julia von Bahr annonserade efter lämplig mark och fick tips om Röhälla men det föll henne inte i smaken. Men när sällskapet sökte sig längre ut på näset blev reaktionen en annan. Enligt Annie Svärd var Romanäs landets mest exklusiva vårdinrättning.

Detta var före landstingens tid och Romanäs var ingen plats för kreti och pleti utan för bättre bemedlade patienter med hög samhällsstatus. På bilder i boken ses välklädda damer och herrar som flanerar utmed stranden. Författarinnan Harriet Löwenhjelm vårdades under fem år och slutade sina dagar här 1918, endast 31 år gammal. Författaren och chefredaktören Olof Lagercrantz var också patient en period.

Men hög social status, god omvårdnad och pengar på banken är ingen garant för ett långt och hälsosamt liv. Annie Svärd berättade om diskreta, nattliga transporter av döda kroppar. Döden var ständigt närvarande på Romanäs.

Bättre hygien, bättre kosthållning och effektivare mediciner gjorde att sjukdomen slogs tillbaka och behovet av vårdplatser minskade. 1940 övergick anläggningen i Göteborgs stads ägo och blev vårdhem för alkoholister. Sedan många år står de stora husen tomma i tallskogen.

För tio år sedan gjorde dåvarande ägarna ett försök att exploatera marken för tolv villatomter med sjöutsikt. Det misslyckades efter protester från de kringboende. De nuvarande ägarna, en läkarfamilj från Strängnäs, har renoverat delar av huvudbyggnaden. Avsikten är att byggnaden åter ska komma till användning enligt uppgift från en initierad källa i Tranås.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

Sanning i Motala är ett dåligt skämt i Mjölby

V ad ska vi ha ett stationshus från 1800-talet till? Frågan är aktuellt i Motala där min f d kollega Per Olsson köpt Motala Verkstads stationshus, granne med gamla Texas. Per köpte fastigheten förra året och hade väl då inga klara idéer vad huset ska användas till. Så fick han en förfrågan om att hyra ut till närbelägna Pizzaverkstan som är i behov av större lokaler och Per skickade in en ansökan om bygglov. I den ansökte han om ändrat användningsområde från föreningslokal till restaurang. Men han blev nekad. Ett av argumenten var att stationshuset ligger för nära spåret.   20 meters avstånd mellan restaurang och spåret i Sya. Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Caroline Unéus (M) tvår sina händer och skyller på rigid lagstiftning. Hon tycks för övrigt tro att landets lagar stiftas i Östergötland om man ska tro dagens artikel i Corren och MVT. Sista ordet är inte sagt. Enligt Corren kommer Per att skicka ett överklagande till Länsstyrelsen. Jag önskar honom lycka till. ...