Nattmangling och röda ögon

I morgon startar Masters, den kanske största Grand Slam-turneringen vid sidan av British Open så nu väntar nattmangling och röda ögon framför 42-tummaren. Henrik Stenson har visat gryende form och svenska massmedia har koncentrerat sitt intresse på honom. Sportbladet hade igår ett uppslag med Stenson och gav honom vissa segerchanser. Men jag hävdar att Peter Hanson är Sveriges bästa golfspelare men inte heller han vinner Masters. Det gör en amerikan och hans namn är Tiger Woods.

Trodde att jag skulle kunna slå upp Corren idag utan att Per Bergsten skrivit om LHC. Vilken naiv förhoppning. Dagens kria handlar om att Robin Figren och Lee Goren lämnar klubben för att söka lyckan på annat håll. Har jag inte läst detta tidigare?

På samma sida läste jag en debattartikel av tre ledarprofiler i IFK Motala, Per Beckne, Pär Höckert och Magnus Folkesson, som påpekar att Motalas lagsporter befinner sig på en genant låg nivå i seriesystemen. Orsakerna är naturligtvis brist på sponsorpengar och brist på samarbete mellan föreningarna. Det senare är lättast att råda bot på, anser trion och ger ett par exempel. Men vad är det som hindrar IFK Motala att ta initiativet i denna fråga? Eller sitter ni och väntar på storebror MAIF?

Ointresserade sponsorer och brist på pengar är ett genomgående tema i svenskt idrottsliv men att just Motalaidrotten har detta problem är anmärkningsvärt då man ruvar på ett av de största guldäggen i svensk motionsidrott. Jag syftar på naturligtvis på Vätternrundan men MAIF vill förmodligen inte dela med sig av den goda kakan.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

Läs mer

En gravsten i Vadstena

I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

Läs mer

Med Jacob vid tangentbordet

Leta i den här bloggen