Fortsätt till huvudinnehåll

Krögarens kalla fötter



TV har en enorm genomslagskraft vilket retat andra mediaaktörer i många år. En aldrig så väl genomarbetad tidningsartikel är inget förrän den upprepats i TV. I morgon startar ett nytt räddningsprogram i TV 3. Först ut i serien är Mjölby Stadshotell.

Ägaren Kenneth Lindblad är oroad över vilken effekt programmet ska få för han har tagit kontakt med Corren (16/4) för att uppenbarligen stämma i bäcken. I programpresentationen står det att ”ägaren hatar sina gäster och byggnaden ser ut som en kommunal anstalt.” Reportern ställs alltså inför den något absurda uppgiften att dementera innehållet i ett program som varken han eller Lindblad sett.

Lindblads kalla fötter är självförvållade. TV-folkets sätt att vrida och vända på fakta för att uppnå en viss effekt måste vara uppenbar för varje vuxen TV-tittare och det måste han haft i tankarna när han anmälde hotellet till programmet. Men möjligheten att marknadsföra de 250 whiskysorterna i baren tog väl överhanden. Fast han kanske oroar sig i onödan för hur många  tittar på TV 3 numera? Kanalens storhetstid är förbi liksom de svenska stadshotellens.

Lindblad menar att han räddade hotellet när han tog över driften 2001 och köpte fastigheten fem år senare och det kan äga sin riktighet. Bara inte TV 3 avslöjar en ny mögelskandal. Förskolan Mögelgården ligger oroväckande nära (200 meter).

Kommunal anstalt eller ett fungerande hotell? TV 3 har svaret.


Mjölby stadshotell hade sin storhetstid på 1950-talet med källarmästare Biltinge som chef. Hotellet hade en monopolställning då det var enda etablissemanget med tillstånd att servera alkohol i såväl Mjölby som Tranås och Boxholm. När ”fylletågen” söderifrån rullade in på lördagseftermiddagen blev det lapp på luckan och det räckte inte med ”två vita och en brun” på bordet.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

En försvarsbjässe från Storgatan

År 1990 utsåg regeringen generallöjtnant Åke Sagrén till arméchef. Ett av hans första uppdrag som nyutnämnd var en inspektion på Kvarn. Eftersom jag bott granne med Åke Sagrén på Storgatan 21 A i Motala frågade jag dåvarande redaktören för Correns lördagsläsning, Åsa Christoffersson, om jag fick göra ett knäck. Åke Sagrén växte upp i en tvårummare med två bröder. Fadern var svarvare och anställd på centrala torpedverkstan som alla andra pappor i trappuppgången, och hemvärnschef i Motala under kriget. Mamman hette Annie och var husets snällaste tant. Familjen hade djupa Motalarötter. Åkes farfar drev häståkeri och hade en liten gård i Gamla Stan. Åke berättade att han gjorde sällskap med sin far när hemvärnet gick vakt på Strömbron under kriget. Medlemskapet i hemvärnet var det enda fritidsnöje han tilläts ha. Åke och hans bröder fick inte spela fotboll med de andra grabbarna på gården, all fritid gick åt till studierna. Min äldre bror berättade att den blivande arméchefen g...