Krögarens kalla fötter

TV har en enorm genomslagskraft vilket retat andra mediaaktörer i många år. En aldrig så väl genomarbetad tidningsartikel är inget förrän den upprepats i TV. I morgon startar ett nytt räddningsprogram i TV 3. Först ut i serien är Mjölby Stadshotell.

Ägaren Kenneth Lindblad är oroad över vilken effekt programmet ska få för han har tagit kontakt med Corren (16/4) för att uppenbarligen stämma i bäcken. I programpresentationen står det att ”ägaren hatar sina gäster och byggnaden ser ut som en kommunal anstalt.” Reportern ställs alltså inför den något absurda uppgiften att dementera innehållet i ett program som varken han eller Lindblad sett.

Lindblads kalla fötter är självförvållade. TV-folkets sätt att vrida och vända på fakta för att uppnå en viss effekt måste vara uppenbar för varje vuxen TV-tittare och det måste han haft i tankarna när han anmälde hotellet till programmet. Men möjligheten att marknadsföra de 250 whiskysorterna i baren tog väl överhanden. Fast han kanske oroar sig i onödan för hur många  tittar på TV 3 numera? Kanalens storhetstid är förbi liksom de svenska stadshotellens.

Lindblad menar att han räddade hotellet när han tog över driften 2001 och köpte fastigheten fem år senare och det kan äga sin riktighet. Bara inte TV 3 avslöjar en ny mögelskandal. Förskolan Mögelgården ligger oroväckande nära (200 meter).

Kommunal anstalt eller ett fungerande hotell? TV 3 har svaret.

Mjölby stadshotell hade sin storhetstid på 1950-talet med källarmästare Biltinge som chef. Hotellet hade en monopolställning då det var enda etablissemanget med tillstånd att servera alkohol i såväl Mjölby som Tranås och Boxholm. När ”fylletågen” söderifrån rullade in på lördagseftermiddagen blev det lapp på luckan och det räckte inte med ”två vita och en brun” på bordet.