Fortsätt till huvudinnehåll

Greppa taktpinnen, Cecilia!



Skandalen med förskolan Mögelgården har briserat och kan inte göras ogjord. Revisor Hans-Lennart Stenqvist på PWC har kartlagt händelseförloppet och fördelat skuldbördan i en innehållsrik, 36-sidig rapport som går att läsa på Mjölby kommuns hemsida. Det räcker med att läsa sammanfattningen: oklar ansvarsfördelning, otydliga yrkesroller, rymliga skrivbordslådor och en utbildningsnämnd som inte förstått att ta arbetsgivaransvaret. En förvaltningschef (Gylling) som stångat huvudet blodigt mot teknikerna på fastighetskontoret.

Nu är det dags att ta nästa steg. Någon auktoritet måste stiga fram för att återställa självförtroendet i en blesserad organisation och att återställa förtroendet för Mjölby kommun. Den som har denna uppgift är kommunstyrelsens ordförande Cecilia Vilhelmsson (S). Jag hoppas hon har modet, kraften och förmågan att åstadkomma detta annars ligger minnet av Mögelgården kvar i Mjölby i många år särskilt hos de drabbade barnen, deras anhöriga och personalen. Jämför med Motalaskandalen från 1995.

Cecilia kan greppa taktpinnen genom att hålla ett tal, skriva en debattartikel i Corren eller på kommunens hemsida, men huvudsaken är att hon kliver fram och pekar med hela handen och visar ett trovärdigt politiskt ledarskap. Några förbehållslösa ursäkter räcker inte. Vi kommuninvånare kräver besked om kraftfulla, trovärdiga åtgärder även om det innebär obehagliga saker som att vissa personer måste byta arbetsuppgifter eller lämna sitt skrivbord.

Nu invänder någon att Cecilia Vilhelmsson bara suttit på sin post sedan årsskiftet och att hon haft otur. Men det är så politiken fungerar, det går inte att peka på företrädarnas misstag. Dessutom har Cecilia varit vice ordförande i kommunstyrelsens i två år under Carina Jönssons tid, ordförande i det viktiga personalutskottet, ordförande i kommunens mest lönsamma dotterbolag, MSE, ordförande i den socialdemokratiska arbetarekommunen, så någon rookie är hon inte.

Skulle skandalen gått att undvika med en annan politisk ledning, d v s Alliansen? Nej, jag tror inte det. Monika Gideskog (M) var ks-ordförande 2006-2010 och tekniska kontoret fungerade inte bättre då. Därför kommer inte skandalen att få några politiska konsekvenser vid nästa års val.

Så vad väntar du på Cecilia? Bollen ligger hos dig. Tiden är knapp.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.