Fortsätt till huvudinnehåll

Vi planerar en kupp



Det är mycket fotboll just nu. Men det handlar inte om klacksparkar, tunnlar eller skott i krysset utan gigantiska arenabyggen, stora pengar, huliganvåld och infiltration. Jag vet inte om Uppdrag Gransknings slutsatser om AIK är rimliga men klubben har kanske problem som inte är lätta att lösa.

Regeringens utredare Björn Eriksson har dock påpekat en sak som verkar rimlig. Det är tämligen lätt för en falang att ta makten i en mindre eller medelstor idrottsförening. Jag är medlem i en förening och mindre än tio procent av dess medlemmar besöker årsmötet (70 medlemmar av 1 000). Det vore ganska lätt att trimma ihop ett gäng som är tillräckligt stort för att votera sig till makten även om de inte bär hårpiska och kör motorcykel utan hjälm.

Sådana här funderingar hade jag och min arbetskamrat Janne Hylander redan på 80-talet och målet för vår kupp var kyrkofullmäktige. Jag tror att endast cirka tio procent av de röstberättigade utnyttjar sin rösträtt där och det skulle vara tämligen lätt att organisera att Jannes klubbkamrater i IK Siesta att rösta på vårt parti och ta makten. Jag blev inspirerad av en annan arbetskamrat i Motala vars far på 50-talet engagerade några lärarkolleger genom att skriva en kristendomslektors namn på röstsedeln och vips var lektorn invald i kyrkofullmäktige utan egen vetskap.

Dessbättre stannade våra planer vid spekulationer för inte kunde vi tömma några kyrkliga fonder för att köpa nya, vassa spelare till IK Siesta? Tilläggas kan att tidningsredaktioner på den tiden var befolkade av spekulanter och dagdrömmare till skillnad från dagens seriösa tidningsmakare.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...